Jovisst

Jag ligger i sängen och ser barnen leka i vardagsrummet. När Lilly kryper ihop på golvet för att sträcka sig in under soffan ställer sig Harry på hennes rygg.

Jag: Men Harry!

Harry: (hoppar blixtsnabbt av när han fattar att jag såg honom) Hehe. Jag tjodde henne va en pall.

Bloggen pausar

På grund av förkyld. Och grejer...

Återkommer snart.

Dagens gulligaste Harry

"Mamma, kan inte vi skratta tillsammans?"

(Bild från en annan gång när vi skrattade tillsammans)

Litet kalas

I lördags hade Lilly litet kalas.

Vi plockade blommor...

...och blåste ballonger...

...som vi hängde upp.

Jag bakade bolltårta till min bolltjej.

Hon var sur rätt länge för att hon inte fick leka med bollen. 

  

Men sedan gick det över.

Aj

Jag vann

Vi spelade poker igår. 

Jag hade tänkt skriva lite om det och visa fler bilder och så men jag är för trött.

Och allt som egentligen är viktigt framgår ju redan i rubriken. 

Jag vann!

När kommer nästa då?

I söndags kom ett mail som gjorde mig väldigt glad:

Ikväll, tre dagar senare, tittade jag på sista avsnittet. 

Om någon skulle fråga mig om jag har någon speciell talang eller så, skulle jag kunna säga att jag är väldigt snabb på att se på teve.

Mammas pojk

Harry har varit på Knatteskutt idag. I tio veckor ska han prova olika idrotter, men idag skulle de mest leka och lära känna varandra.

De började med att sitta i en ring och en och en säga vad de heter och någonting de gillar att göra.

Ledaren: Jag heter Rebecka och jag gillar att spela fotboll.

Andra barn: Jag heter Olle/Sara/Oskar/Malte och jag gillar att springa/leka/spela handboll etc.

Harry: Jag heter Håjjy och jag gillar att se på teve och äta påckårn.

Lillys dag

Det är Lillys födelsedag idag. Hennes andra.

Jag skrev ett långt inlägg om Lilly för precis ett år sedan, där jag försökte beskriva hur Lilly, 1 år, är och funkar. Mycket har förändrats och annat är fortfarande sant.

Jag skrev till exempel att hon gillar prästens lilla kråka, att kramas och när Harry jagar henne.
Det är fortfarande sant.
Jag skrev också att hon älskar att borta tänderna.
Jag önskar att det vore sant.
Eller i alla fall att hon gillade det.
(Hon behöver inte ens gilla det egentligen, jag hade nöjt mig med att inte vara tvungen att sitta på henne och hålla fast armarna.)

Jag skrev att hon hade långa, ljusa ögonfransar och vackra blå ögon.
Det är i alla fall fortfarande sant.
Virvlarna bak på huvudet är kvar såklart, även om håret har växt och är fint och lockigt och man knappt ser dem numera.
Men de gosiga vecken i låren hon hade för ett år sedan är inte riktigt lika djupa längre.

Hon kan fortfarande inte prata, mer än något enstaka ord.
Eller försök till ord.
Det enda som faktiskt låter precis som det ska är väl "Oj" egentligen.
Och hon vet inte hur ett enda djur låter.

Men det gör ingenting.
Hon kan ju andra saker.

Hon kan hämta russin själv när hon är sugen på nåt gott.
Hon kan springa och gå i trappor och klättra och ramlar nästan aldrig.
Hon kan sitta alldeles stilla när man letar efter löss med kammen.
Hon kan plocka smultron.
Hon kan stänga grinden till källartrappan.
Hon kan ta på sig strumpor.
Hon kan peka på rätt djur när vi spelar spel på iPaden.
Hon kan dansa.
Och så är hon skitduktig på att sparka boll.

Och även om hon kan ha ett hejdundrande humör och kasta sig på golvet och skrika för nästan ingenting så är hon ändå nästan alltid och för det mesta väldigt glad och nöjd och härlig.

Våran Lilly.
Två år och alldeles underbar.

Spenatlax

Kommer inte ihåg var jag hittade receptet, men de här smakerna passar väldigt bra ihop:

Ruccola
Bulgur blandat med majskorn
Spenat, fryst som fått koka en liten stund på svag värme med lite, lite vatten, en grönsaksbuljongtärning, lite matlagningsgrädde, salt och peppar
Stekt laxfilé

Det ser kanske inte så spännande ut, även om jag lagt upp det så fint, men det är nåt med kombinationen som gör det. Och som vardagsmat är det perfekt; snabbt, nyttig, gott.

Gosigt

De flesta barn kanske har med en nalle när de vaknat och kommer in till mammas och pappas säng för lite morgonmys.

 

 

Lilly tar med en boll.

 

 

Fint väder

Jag är hemma med barnen idag och vi började med en morgonpromenad. Harry ville gå till hamnen med alla båtarna. Jag tror egentligen att han menade Smögenbryggan, men han fick nöja sig med Grötvik.

I vanlig ordning tog vi hoppkort. Detta var det bästa Harry tog på mig:

Och detta får jag nog säga var det sämsta:

Fänkålssoppa

Jag har experimenterat lite med fänkål och det blev en god soppa.

För två portioner mjukar man upp en hackad gul lök och två-tre fänkålsenheter skurna i bitar i lite olivolja i en kastrull. (Jag vet inte vad det heter i plural. Fänkålar låter ju i och för sig roligare.)
På med vatten, 8 dl kanske, och så en grönsaksbuljongtärning, och så får det koka tills fänkålen är helt mjuk. Allt mixas slätt och så späder man med ett par dl av någon typ av matlagningsgrädde och ser om man kanske vill salta och peppra lite. Väldigt enkelt alltså. Och gott. Och nyttigt. Tar man ett par finn crisp i stället för bröd till så håller man kolhydraterna nere också.

Synd bara att Kristian inte fattar att det är gott med fänkål.
Men ni kan ju prova.

Inte illa

Jag har fått en vagel i ögat.

Nej, det syns inte så mycket på bilden, men det är lite rött och svullet längst in där nere. Och det gör faktiskt ganska ont.

Ni vet hur man kan störa sig på någonting, eller oroa sig över någonting, och så känns det som att det är det största problemet man har? Så kände jag när jag vaknade och hade ont i ögat igår. 

"Fan, en vagel?! 

Nu??

Jag har ju inte haft en vagel på säkert tio år? 

Jag som ska på fest på lördag!"

Fast sen kom jag på att om det här är det största problemet jag har är jag faktiskt väldigt lyckligt lottad.

En vagel i ögat. 

Inte så illa.

Lilly på Instagram

På Instagram har man senaste veckorna kunnat se Lilly på stranden:

Och arg. Jättearg. Hon fick inte springa ut på gatan, stackaren:

Och igår åt vi björnbär:

Det blir man väldans gullig av. 

Vi har ju inte ens somrat oss riktigt klart än

Harry: Mamma. Jag vill ha vinter mu.

Jag: VA??

Harry: Jamen, mamma. När det blir vinter, då kan vi gå ut och vinta oss.

Jag: Vinta oss? 

Harry: Det är jätteskönt.

Jag: Men vad gör man då?

Harry: Man ligger ner i snön.

Jag: Usch, det låter kallt.

Harry: Jamen, jag älskar det.

Jag: Okej.

Harry: Men man måste ha åwåwåål.

Jag: Hahaha.

Harry: Hehe, vad skattar du åt?

Jag: Du är så gullig när du säger overall bara.

Harry: Hehe. Åwåwååååål.

Lite bilder från en födelsedag

Inte vilken födelsedag som helst dock; igår fyllde min fina man 35 år.
Trettiofem!

"Det tar lång tid" som Harry säger.

Vi hjälptes åt att göra våfflor tidigt på morgonen. Harry knäckte ägg och "viftade" och Lilly fick tillsätta bakpulver.

Våfflor, bacon, bär och äpplejuice hade önskats i förväg. 

Huvudpresenten var alla skjortor vi köpte i lördags, men han fick ett armband från varje barn med.

Och en triss. Med vinst såklart.

Och så på kvällen blev det skaldjur och öl när barnen efter mycket om och men hade somnat.

En bra födelsedag tycker jag.
Och förhoppningsvis Kristian också.

Ny bänk

När jag pusslade ihop en liten uteplats förra våren ställde vi lite gamla plastmöbler där. "Så länge bara.."

Och sedan fick det se ut så. Tills nu.

Eller tills förra veckan i alla fall, för det var då jag och Harry skruvade ihop en bänk att ställa där i stället.

Och så snodde vi lite krukor från andra platser i trädgården så att det skulle se fint ut på bloggen. 

Och sedan fick de stå kvar där. "Så länge bara.."

Nu är det dags

Nu sitter jag på tåget till Helsingborg och jobbet och barnen har glada fått komma tillbaka till dagis och kompisarna. Fem härliga semesterveckor är slut, men det känns okej. Det här var en fantastisk sommar med precis så många gin och tonic på altanen som vi drömde om, och jag känner mig både utvilad och redo.

Får hoppas det håller i sig ett par dagar i alla fall.

Nöjda

Vi har varit på stan idag och blev på ett himla gott humör. Kristian för att han hittade en massa coola skjortor. Jag för att butiksinnehavaren kallade mig "nätt".

Svårare än så är det inte.