Det blir ju inget riktigt emla med den inställningen

Harry: (som själv tog spruta förra veckan) Kommer det göra ont på nallen när du syr fast örat eller?

Jag: Nej, det tror jag inte. Men om du vill kan vi sätta på ett sånt där plåster, som vi gjorde på din arm, så det inte känns när jag sticker med nålen.

Harry: Ameh, han är ju inte på riktigt ju!

Jag: Men det var ju du som sa.. Ska vi sätta ett ändå? För säkerhets skull?

Harry: Gör du det om du vill, mamma.

Påskbarn

Såhär gulligt gick barnen hand i hand i morse. En liten kyckling och en liten påskhare på väg till påskfest på dagis.

Vi tar en närmare titt:

"Det ska synas att man har gjort det själv" tänkte jag som vanligt igår kväll och snodde ihop nån typ av har-overall på en dryg timme. Måttband och nålar var inte ens framme. 

Harry fick vara uppe lite längre och vara med tills han kunde prova. Han tyckte själv att han var väldigt gullig i öronen. 

Och jag tyckte att han var väldigt gullig i den lilla svansen.

Det var "lite kämpigt" men till slut fick vi på Lilly den gamla kycklingdräkten som jag sydde till Harry när han var två. Hon fick lite chips för att sluta sura och när det var dags att gå var hon nöjd igen. 

Själv missade jag tåget.

(Harry i kycklingdräkt kan man se om man klickar här.)

Om brister i den kristna uppfostran

Barnens dagis är anslutna till en app där de kan lägga ut bilder och berätta lite om vad de gör på dagarna och så. Så här stod det idag:

Gissa vems barn.

Bäst att låta bli då

"Om man trycker på den här knappen på min mage, mamma, så vandlas jag till en orange robot med fyra blinkande ögon och två klor som kan nypa alla!"

Bättre begagnat

Jag gillar gamla saker. 

Jag gillar Tradera och loppisar och Myrorna. 

Jag tycker det är fint att begagnade grejer liksom har en historia. Och så är det ju mer miljövänligt än att bara köpa nytt hela tiden.

Senaste favoriten från Myrorna är den här:

Vem kan motstå en handgjord väska  från Småland med vårblommor på?

Och rabarber!

Inte jag i alla fall.

Kanske dags att klippa lite nu

Harry: Mamma, sätt denna rosa på mig.

Jag: Okej, vad fint med spänne.

Harry: Ja. Så jag inte behöver bläddra mitt hår hela tiden.

Tack SMHI

Jag har min app inställd på Tylösand, Kristian på Halmstad. 

Det är en mil mellan och vi bor någon kilometer från mitten.

Klockan 07:11 såg det ut så här:

Jag antar att det betyder att vi kommer ha ca 11 grader vid tretiden?

Jodå, så kan man visst tänka

Glömde köpa ny månadsparkeringsbiljett i morse.
Kom på det på tåget men då var det ju så dags.



Hade tur dock - ingen bot!

Så nu ska jag bara komma på vad jag ska köpa för alla pengarna jag har tjänat.

Lugnt och fint

Älskar att de fortfarande är så små att de tror på att mammor kan se allt bus även om de är och duschar.

Våffelkväll

Harry ringde mig på tåget från jobbet idag.
Tydligen är han så gammal nu så att om någon på dagis pratar om att det är våffeldagen så kommer han ihåg det när han kommer hem. Och det går ju inte att argumentera emot våffeldagen.

"Mmm, delegat" säger han.

"Namnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnamnam" säger hon.

Lite om Lillys språk

Det är ju inte det att hon inte pratar, vi har inte lärt oss alla hennes ord bara.

Men några kan vi.

"Mam" till exempel. Det betyder napp. 

Att det också är märket på napparna vi köper till henne är bara en konstig slump. 

Eller ett tecken på att hon är riktigt, riktigt smart. 

Fast det är nog en slump.

"Nå" betyder telefon. Lite mer begripligt. Ljudet finns ju där i alla fall, även om det är lite bakvänt.

Sedan har vi "wi-wi". Det använder hon om Kristians iPad. För att hon mest använder den som en liten TV. Så det är ju egentligen bara en uttalsfråga.

Och så säger hon ju mamma och pappa och hej hej och så också. 

Men allra bäst är hon nog på "nej". 

Det har hon övat till perfektion.
 

Tur att hon är söt

Ni vet ibland, när man har barn, och de liksom klurar ut nånting, för första gången kanske, och man tänker:

"Åh, vad smart hen är!"

Så var det inte idag när Lilly ville ha glass.

Ketchupkonst

Idag ville Harry ha en huggorm. Tydligen skulle den egentligen ha "vampyrtänder" också, men han åt ändå.

(Jag vet att det ser trist ut men han vill verkligen ha falukorven kall.)

Från hjärtat

Harry: Mamma, jag har gjort nåt till dig som jag vill visa!

Jag: Oj, vad spännande.

Harry: Det är hjärtor. En massa hjärtor. 

Jag: Åh, vad fint.

Harry: (med ett lite för stort leende) För att du är den bääästa mamman.

Jag: Jaså?

Harry: Och jag älskar dig. Och jag tänkte vi kunde ta en glasspaus?

Pinatan

Jag hade ju alltså förberett för en Darth Vader-pinata till Harrys kalas. En ballong hade under veckan täckts med två lager papier mache och sista kvällen skulle jag tejpa på lite papper till en hjälm, måla allting svart och klistra på ett ansikte som jag kämpat för att skriva ut i rätt storlek.

Men så hittade han tårtan med Blixten McQueen. 

Och så tyckte jag att i alla fall någonting på det spretiga kalaset kunde hänga ihop.

Kvällen innan var det ju lite sent att börja ändra formen med papier mache, det hade inte hunnit torka. Så jag fick bara försöka komma på vem från Bilarfilmen som ser mest ut som en ballong i sin naturliga form. 

Det är Guido.

Lite kartong till gaffeltrucksgafflar och små hjul och så måla, torka, måla igen. Godiset delades upp i plastpåsar med ziplock och namnetiketter och trycktes ner i hålet längst upp.

Och så fick det vara klart.

Harry tyckte den var "skitsnygg".

Då är det värt lite jobb, även om man bara slår sönder den sen.

Femårskalaset

l helgen var det äntligen dags för Harrys kalas. 

Han var mer peppad än så här, men de peppiga korten blev suddiga.

I ett halvår kanske har han sagt att han måste ha en pinata på sitt kalas. Och så skulle han ha ett Star Wars-kalas. Och sedan bestämde vi oss för att ha kalaset på en teknikskola, så det blev teknik-kalas. Lite spretigt var det. 

Det blev ju inte enklare när han kvällen innan, på Maxi, hittar en färdig tårta med Blixten McQueen på som han absolut ska ha. Bara att lägga tillbaka den gröna marsipanen och slå bort tankarna på Yoda-tårtan och Darth Vader-pinatan som jag förberett alltså.

"Jag gör det här" hojtade han och körde ljusen rätt i ögonen på Blixten McQueen.

Själva teknik-delen gick ut på att alla barnen fick sätta ihop små djur som skulle kunna rulla. De brydde sig lite olika mycket om det projektet kan man säga, det var nog lite för svårt, men de största barnen tyckte det var jättemysigt och gick all in med limpistol och pyntade så här gulligt:

"Mamma, när ska vi slå på pinatan?" måste nog vara den mening som yttrades flest gånger i hela stan i lördags, men till slut var det dags.

Han slog och slog men lyckades bara buckla till den innan det var nästa barns tur. Till nästa kalas tänker han nu att det är smartare att vara nummer två att slå, för det var barn två som fick ner den.

Men huvudsaken var ju att alla godispåsarna kom ut.

Lilly bygger leksakslåda

Skruva lite här.

Skruva lite där.

Sådärja.

Det går kanske inte fortare när barnen hjälper till.

Men det är gulligare.

Dagens pyssel

Alldeles själv har han skrivit och klippt och klistrat. Oftast på gott humör men visst gnälldes det lite också. 

Några favoriter:

"Jag är faktiskt för trött för det här mu."

"Jag får ont i nacken när jag klipper så länge."

"Tycker du att det här är roligt eller?"

"Det gör inget om inte alla får bjudningskort, vi kan ringa dom i stället."

En tjuvtitt

Vi gör om barnens rum. Ett långdraget projekt som började med att vi bara skulle måla en våningssäng men som växt till en total make-over med en massa nya hyllor och grejer och en hel del tradera-budande.

Vi är inte riktigt klara men lite tjuvtittande kanske?

Och så om man backar lite:

Harry fyllde fem idag

Jag: Har du en bra födelsedag tycker du?

Harry: Ja, jag blir lycklig av att fylla år.

Jag: Åh, vad gullig du är.

Harry: (som förväxlar visa och berätta) Ska jag visa vad mer som gör mig lycklig?

Jag: Ja?

Harry: Jag blir lycklig av att spela Star Wars med Liam och så blir jag lycklig av att bygga smålego med beskrivning.

Jag: Ja, det har jag märkt faktiskt.

Harry: Vad blir du lycklig av, mamma?

Jag: Åh, jag blir lycklig av att jag har en så fin familj som jag älskar så mycket, med dig och Lilly och pappa.

Harry: Åh, typiskt! Den glömde jag säga ju! Tusan också.