Ornitofobi - en definition

Jag och Harry hade precis vaknat och låg kvar i sängen. Kristian hade gett mig ansvaret över Lilly som såg på teve för han skulle ner i tvättstugan och lyfta lite vikter. Han gör det ibland.
Ganska direkt hör vi att han ropar nerifrån.

Kristian: Maria, kan du göra mig en tjänst sedan?

Jag: Ja, vad är det?

Kristian: Kan du komma ner sen, det är inte bråttom eller så, du behöver inte komma med en gång.

Jag: Va? Vad är det då?

Kristian: Det är en fågel här nere.

Jag: Men öppna dörren så den kan flyga ut då?

Kristian: Jag kan inte. Den är liksom mellan mig och dörren, i vagnrummet (="hallen" i källaren).

Jag: (hahaha) Men hur vågar du vara där nere då, om du inte vågar gå och släppa ut den?

Kristian: Jag har stängt in mig i pannrummet.

Jag: (hahahahahahahahahaha)

Jag och Harry tar utevägen för att öppna eftersom vi inte ville att den skulle flyga upp i huset. När vi kom in i källaren öppnades en liten, liten glipa i dörren till pannrummet.

Kristian: Är den ute nu?

Jag: Nej, det var ingen fågel här ju.

Kristian: Då måste den ha tagit sig ut då.

Jag: Men det var ju stängt? Vi hade ju sett om den flög ut.

Kristian: Jamen, den var alltså pytteliten, den kan säkert ha krupit ut under dörren.

Jag: Hahahahahahahaha. Du fattar att det här kommer hamna på bloggen va?

Kristian: Jaja, tack för hjälpen, gå upp nu.

Nödutgången

Vi åkte till badhuset idag

Sist vi var där såg det ut så här:

Det hade ju varit okej om det där var Lilly, men det är det inte.

Vi var därför inte riktigt säkra på hur det skulle gå. Visst brukar Harry gilla att bada och så, men det var ju ett tag sedan och han hade ingen badring med.

Men han var hur cool som helst helt utan flythjälp. Han hoppade från kanten helt själv ("Mamma, flytta på dig. Länge bott, jag ska hoppa säv"), han skrattade som en tok när han satt på min rygg och vi flöt med en ström och, det coolaste av allt, han älskade vattenrutschkanorna!

När vi väl stod högst uppe på trappan och det var vår tur fick jag visserligen bokstavligen bända loss hans fingrar från räcket och kände mig väl inte som världens snällaste mamma där ett tag. Men redan efter ett par meter övergick panikskriken till skrattskrik och sedan skulle vi åka igen och igen och igen och igen..

Lilly behövde lite längre tid att släppa taget om oss, men när hon väl gjorde det var hon ganska cool hon också. ("Vadå blir det djupare om jag kryper hitåt säger du? Skiter väl jag i, det är alltid nån som plockar upp mig när huvet hamnar under ytan")

Det dröjer nog inte tre år till innan vi åker dit igen.

Okej, den Musse Pigg hade var kanske inte EXAKT likadan.

Vi sitter i bilen på väg hem från stan. Bakom oss regnar det och framför oss skiner solen.

Harry: Titta, en jegnbåge!

Jag: Va, ser du en regnbåge?

Harry: Ja

Jag: (tittar i backspegeln) Ja, nu ser jag den. Vad coolt att du såg att det var en regnbåge där, har du sett nån regnbåge förut?

Harry: Ja. Musse Pigg hade jegnbåge.

Jag: Haha, ja, precis en sån hade Musse Pigg.

Harry: Å Jake å pjaterna.

Jag: Ja, det är många barnprogram med regnbågar.

Harry: Mamma, jag vill åka på den.

Jag: Som en rutschkana menar du?

Harry: Ja, det vill jag!

Happy Halloween

Kolla vilka läskiga barn som kom och knackade på ikväll.

Vi var inte riktigt förberedda, men som tur var hade Kristian blivit sugen på pepparkakor när han var och handlade. Inte riktigt godis, men i alla fall snäppet bättre än äpplena de hade fått innan de kom till oss.

Artigt eller nonchalant eller bara tokigt?

Jag är i badrummet och hör Harry från barnens rum, där han underhåller Lilly som fortfarande sitter i sängen.

Harry: Hallå

...

Harry: Tjevligt å tjeffas

...

Harry: Mamma! Jag pjataj med Lillys säng.

Jag: (hehe) Okej!

 

Jag vet inte riktigt vad som är knepigast här; att han pratar med den eller att han först nu hälsar på en spjälsäng som ändå bott på hans rum i typ ett halvår.

Vintertid

Harry: Mamma, det är inte sönt att ligga på soffan, får jag ligga på dåvet?

Jag: Öh, ja, det är klart att du får lov att ligga på golvet?

Harry: (lägger en soffkudde framför teven)

Jag: Du kan väl lägga den på mattan i alla fall, det är ju kallt på golvet.

Harry: Okej. Jag måste hämta en filt också.

Jag: Gör du det.

Harry: (kommer tillbaka med filt) Men mamma, nu ligger ju Lilly på min kudde.

Jag: Ja, hon var visst också trött. Men det finns ju en till kudde i soffan.

Harry: Mmm, jag tar den då. Mamma, jag är sååå tjött mu.

De var ju inte direkt svårlagda när det väl vara dags sedan.

Från min telefonsvarare ikväll 19:00

En ordagrann återgivning av meddelandet, som var inläst långsamt och lite teatraliskt. Det lät lite som om det var Sigge Eklund som läste in det.
Fast det var det ju inte.

Hej, mitt namn är Martin Hafskjär.
Möjligt bror till dig.
Jag ringer,
för att kontrollera hur du mår.
Hur ditt liv är så att säga.
Jag vet att du kanske är fullt införstådd med vem jag är.
Det kan hända att vi har samma mor.
Kanske samma far till och med.
Då ter det sig helt plötsligt normalt att jag vill veta hur du mår,
vad du gör,
var du bor,
vad du har för jobb
osv, alltså och så vidare.
Vänligen,
kontakta mig,
för att ge mig denna information.
Mvh,
mycket vänlig hälsning, Martin.
Hejdå.

Höstrulle

Jag har berättat tidigare att vi brukar fira att det är dags att ställa om klockan till sommartid med korvgrillning, kolla här. Vintertiden känns väl inte riktigt lika värd att fira direkt, men det fantastiska vädret var som gjort för att vara ute och grilla. Så barnens kusiner och farmor och farfar kom och hängde med oss i eldgropen.

  
Korven var god och alla var glada. Och så åt vi äpplepaj också.

Det blir nutrilett imorgon.

Varning för läskig bild

Harry var på Buttericks igår eftersom vi blivit bjudna på Halloweenfest. Han valde bort en piratoutfit till förmån för någon slags slinkig klänning med luva och vingar, men det blev ju ganska bra tycker jag.

Trevlig fest var det också, med bra folk och goda tårtor. Av Harry fick tillställningen högsta betyg:

"Neeeej, jag vill inte åka hem mu, jag vill sova över!"

Om värme

Idag var det riktigt kallt när vi vaknade. Frosten är tillbaka och vi bestämde snabbt att det var dags att ge upp och sätta på värmen här hemma.

Kristians förmiddag har helt handlat om värmande. Förutom att sätta på pannan har han köpt startved och pellets och så har han huggit ved. Men han började redan igår kväll när jag fick fina, och varma, vantar i "vad duktig du är som har gått ner i vikt"-present.

Det värmde också.

Inte för att det egentligen behövs en ursäkt, men ändå

Om man tittar på termometern såhär uppifrån ser det ju alldeles för kallt ut här inne.

Sådärja.

Trädgårdsinspiration på morgonpromenaden

Kristian jobbar idag, så jag får vara hemma och mysa. Efter att vi lämnat Harry på dagis tog jag med Lilly på en liten extrarunda och tittade på trädgårdar. Bland annat såg vi ett väldigt sött litet träd med fantastisk höstfärg.

Och så den här häcken med söta blommor. Verkar ju vara något vintergrönt och det har jag tänkt mig lite olika i rabatten på framsidan.

Skärpan är ju inte hundra, men om man vet vad det är känner man väl igen det. 

Någon som vet?

Squash till kvällsmat

Jag kom hem efter att alla andra hade ätit och rotade lite i kylen. 

Det här blev gott:

Jag mjukstekte lök och vitlök i olivolja och sedan i med en hel squash. När den hade mjuknat lite lagom slängde jag i ett par tomater och lite fetaost så de bara fick lite värme. På med flingsalt, peppar och basilikablad och det var klart. 

Kalorisnålt, men tillräckligt matigt.

Ny krans igen

Det var väl inte så himla praktiskt med bären på den förra kransen, det ska erkännas.
Ganska kladdigt på trappan.

Så idag gjorde jag en ny. Efter jobbet gick hela familjen ner i skogen och samlade lite.

Fast det var bara två av oss som fastnade på bild.

Såhär blev den i alla fall:

Återigen kunde jag sno ihop hela grejen medan barnen pillade i sig mat. Det är inte så komplicerat, det här med kransmakeri. Fast trevligt.

Svintidigt vårtecken?

Uppgiften var att rensa bort allt som växte i gruset. Allt.

Men penséer som frösår sig själva och klarar att blomma i grus i slutet av oktober?

Nej, de får stå kvar.

Tack gode gud för Iggle Piggle

Lilly bjöd in till tidernas skrikfest här ikväll.

Jag försökte artigt att tacka nej, sa att jag egentligen hellre satt kvar och såg på teve. Men hon insisterade och kom med argument som "det är ju ändå fredag" och "vi passar på när pappa är på after work".

Efter en timme eller så tyckte jag faktiskt att vi haft det festligt nog. 

Jag får förmodligen inte någon som helst typ av mamma-pris för den här lösningen, men nu är det i alla fall tyst.

Höst i trädgården

Funkia

Kärleksörten blommar för fullt

Höst i eldgropen

Före detta blå bergsvallmo

Snygg räddning där

Senast igår utbrast Harry bara helt plötsligt, utan att ha pratat om den tidigare, "Jag älskar min hatt!"
Och det gör han verkligen. Men den har börjat se lite sliten ut.

Harry: (ger mig en liten, liten "halm"-bit på det där sättet som barn gör när de har skräp) Här, mamma.

Jag: Men? Pillar du sönder hatten?

Harry: (ser väldigt skyldig ut)

Jag: Varför gör du sönder hatten som du älskar så mycket? Den går inte att laga igen, vet du.

Harry: Öhm...öhm...öhm...öhm... Jag vill ha det så.

Jag: (ser antagligen lite tveksam ut)

Harry: Ja. Så man ser huhet genom där.

Jag: ...

Harry: Man MÅSTE se huhet!

Höst på trappan

Härom kvällen planterade jag och Harry om i krukorna på trappan.
Så här fint blev det:

I den lilla till vänster är det bara ljungen som är ny och i den högra var det bara en liten buxbom som fick vara kvar. Den fick sällskap av en lime-cypress som luktar jättegott, röda cyklamen, samma hebe som i lilla krukan eftersom den håller sig så fin så länge och så någon typ av små bär som Harry har väldigt svårt att se poängen med om man inte får äta dem.

Breaking News

Lillys uppetänder har äntligen stuckit fram!

De kom förvisso redan i söndags, men det är inte så lätt att få med dem på bild utan att bända upp läppen på henne, och av någon anledning har hon inte tyckt att det har varit värt det bara för att jag ska kunna blogga om dem.

Eller så är det visst lätt. Det är Harry som har tagit det här kortet. 

Och här syns de ju. 

Om ni kanske förstorar lite i alla fall.