Konstigt men fint ändå

Kristian skulle lämna på dagis och jag behövde ligga kvar och ta lite sovmorgon härom dagen. Harry hade precis vaknat i vår säng, lite för sent.

Jag: Nu får du gå upp, hjärtat.

Harry: Nej, jag är så trött, jag vill inte gå upp mu.

Jag: Jo, gå upp nu så kan pappa hjälpa dig med kläderna om du är trött.

Harry: Neej. Jag vill gosa med dig ända tills jag tappar tänder.