En ovanligt trevlig tisdag

Idag hade vi finbesök från Jersey när min kusin och hennes lilla dotter kom och hälsade på ett par timmar. Jag tog ganska många kort på de små sysslingarna, som föddes med bara fyra dagars mellanrum, men eftersom vattenspridaren kom fram var de nakna på alla, så dem håller vi nog inom familjen. Men jag klippte ut deras söta fötter när de satt i en fåtölj och lekte med en iPad.

När de hade åkt bestämde vi oss hastigt och lustigt för att åka till Äventyrslandet, som Harry har tjatat pratat om varje dag sedan vi var där på invigningen.

Den här åkte Harry säkert tio gånger.

Och så åkte vi masken alldeles själva. Det var så roligt att jag tydligen tappade min överläpp.

Det här trodde vi inte riktigt var sant, men maskföraren bromsade nog lite för mycket i nerförsbacken så masken stannade. Och så fick de balansera ut och skjuta på. Mycket underhållande.

Harry körde noshörningsradiobil, men blev så förnärmad när ett annat litet barn krockade på honom att han inte ville mer, så han fick lyftas ut. Jag får förklara det skojiga med radiobilar till nästa gång.

  

Vi hade sån tur att vi helt oplanerat fick sällskap av Alexander, det tyckte de var mysigt.

Efter stängning gick vi och lyxade till det med hamburgare till middag fastän det bara var tisdag.

Där lekte vi vår favoritlek, att hålla för ansiktet och sedan överraska med olika ansiktsuttryck:

Pajtips

Om man vill bjuda på smulpaj som efterrätt är det ju godast om den är varm. För att slippa värma upp den och riskera att den har blivit lite geggig eller blir bränd och torr, och absolut för att slippa stå och göra den medan gästerna är här brukar jag göra så här:

I god tid innan gör jag färdigt fyllningen, i det här fallet äpplen, och lägger i en plastpåse. För att de inte ska bli bruna brukar jag droppa i lite citronjuice som vi alltid har hemma i flaska. Smuldegen görs också klart och läggs i påse, och så får de ligga i kylen. Precis när maten är uppäten monteras pajen på en minut och sätts i ugnen. Har man bara lagat god mat är förhoppningsvis alla så mätta att en halvtimmes paus bara är skönt.

Porterstek - bästa receptet

Vi kände för en riktig söndagsmiddag när vi skulle ha finbesök igår, så Kristian rotade fram en bit av någon stackars älg i frysen och så gjorde vi en porterstek ungefär efter det här receptet.

Jag kan varmt rekommendera detta som bjudmat, så himla skönt att man kan göra nästan allt i förväg. Jag började med middagen redan vid lunch och sedan var det bara att värma köttet och reda såsen. Klyftpotatis klarar ju sig själv i ugnen så det kan man ju också ha klart innan middagsgästerna kommer.
(Inte våra gäster då, för de kom klockan två, men vanliga middagsgäster som kommer när man ska äta middag liksom.)

Hur som helst blev den här såsen helt sjukt god. Jag hade lite mer vitlök och mindre soja än receptet, och så lade jag till någon matsked flytande honung, allt efter kommentarer på receptsidan. Och jag skojar inte, det blev fantastiskt!
Vi hade klyftpotatis till, med flingsalt och ganska mycket timjan på eftersom det var timjan i såsen. Med stekkrympta champinjoner och röd vinbärsgelé också blev det hur gott som helst.

Mycket godare än nutrilett.

Morbror Martin

Min lillebror, bästa pojkisen i hela världen, var här och hälsade på idag med sin fina flickvän och sin söta lilla hund.

Han är mycket populär här hemma, och Harry pratar om honom och Sofia i princip varje dag. Lilly verkar också gilla honom, så han hade fullt upp.

Som tur är går det alltid att muta med en spännande app så man kan se på Project Runway i lugn och ro.

Ord man inte vill höra från sin sminkör

"Ojsan!"

Ketchupkonst

Jag: Vad vill du ha ketchupen som?

Harry: Huset där vi bor i!

Jag glömde köksfönstret, men annars är det i princip en perfekt avbild. 

Man får kisa lite bara.

Busbesök

Harry blev hur glad som helst i morse när Olle, alldeles själv, ringde och frågade om de skulle leka. Det är första gången någon har ringt till honom så, och vi tyckte också att det kändes lite stort. Tack vare bristfällig framförhållning hade vi heller inga som helst planer för dagen, så det gick ju alldeles utmärkt. 

Han var här en och en halv timme och under den tiden bråkade de inte en enda gång. Det kan ju tänkas att det är lite skillnad på humöret en lördag förmiddag och en eftermiddag efter dagis. 

Alldeles sams lekte de med bilar, välte tält, sparkade boll, lekte med snurrmojen, vattnade rabatten, kokade kaffe i lekstugan, frågade efter glass, räknade till tio, åt dill och persilja, åt glass, grävde i jordhögen, undersökte en tusenfoting (förlåt att jag visade dem dig, vila i frid), aktade sig för brännässlor, jagades och kittlades. 

Hur mysigt som helst, det här gör vi om.

Fredag på stan - en kanske onödigt lång redogörelse

Vi tog bussen in till stan, vilket var en bra idé på vägen dit i skönt väder. Att gå hem från bussen i ösregn var väl inte riktigt lika skönt, men vi är ju vattentäta.

Vi åt en näringsrik och avslappnad lunch på en finare restaurang, där alla barnen åt upp all mat och sedan sa tack så mycket och satt tysta och lekte med sina leksaker så att jag och den andra mamman i sällskapet kunde konversera vuxet i lugn och ro.

Fast på riktigt var det kanske mer så att vi trängde in oss på McDonalds och det enda jag kommer ihåg att vi hann prata om var att hennes man är förkyld riktigt, riktigt sjuk.

Eftersom det är så jobbigt att blåsa

Sedan gick vi till BR, där de hade såpbubbelmaskiner på utsidan. 

Smart om man vill locka dit barn. Inte så smart om man vill att barnen ska gå in i butiken. 

Vi såg en hel del glada studenter. Och jag tänkte på hur jag så lätt kan plocka fram minnet av känslan man hade den dagen, så fri och lycklig man kände sig och hur spännande det var att ha hela livet framför sig.

Och sedan tänkte jag på att nästa år är det 15 år tills Harry tar studenten och 15 år sedan jag gjorde det. Och så tänkte jag på hur liten han är och hur lång tid 15 år faktiskt är. Och då kände jag mig lite gammal och att det kanske var dags att tänka på nåt annat.

Nu tänker jag ju på det igen, jag visar vad vi köpte i stället:

Dörrhängare, anteckningsblock med färgade blad, armband, krok, snurrmoj och hårband till Lilly från TGR. Två likadana par skor från Din Sko. De hade tyvärr inga rosa i min storlek kvar. Den svarta kludden på snurrmojen är strumpor till mig, som vi liksom de färgglada strumporna till Harry köpte på H&M. Där köpte vi ett par söta skor till Lilly också, men de glömde jag lägga fram. Och en hatt som Harry "måste ha":

Kristian har också shoppat idag. Han har "ont i halsen" tydligen.

Mammas pojk

Så här ser jag ut efter att Harry helt själv har lagt på ögonskugga.

Lite suddande på högerögat (mitt höger) och lite mascara, sen var jag klar.

Och så satte han på rouge också förresten. Och tog kortet.
Inte illa för en treåring!

Vallmosar

Bara ett par timmar efter att jag tagit kortet på vallmon till det här inlägget så ramlade hatten av. Dagen efter såg den ut så här.

Jättevallmo - Papaver orientale L.

Rätt så tjusigt. Nu väntar vi på den här:

Lite intressant (om man använder ordet intressant ganska så generöst) är att de båda nu blommar för första gången samma vecka trots att den blå köptes i kruka förra våren medan den röda frösåddes. Man tror ju att man får ett försprång när man betalar mer för en ensam planta än en hel påse frön, men inte alltid alltså.

Nähä, nu tog det så lång tid att få iväg det här inlägget så hatten hann ramla av.

Blå bergvallmo - Meconopsis betonicifolia

Inte så tokig den heller.

Kalas hos Ludd

Igår skulle det firas att vår lille kompis Ludvig fyllde 4 i måndags. Harry fick på sig en "piss" och Lilly sina paljetter och de var båda väldigt söta.

Men fasen vad svårt det är att ta kort på två barn samtidigt. De tittar på allt utom kameran och kastar sig hit och dit och petar på varandra och gör grimaser och skit. Detta var det bästa jag kunde få till innan vi åkte.

Vädret var fint så det trevliga kalaset hölls i trädgården. Gulligast var att barnen fick chokladpengar att köpa glass för ur den söta lilla lekstugan. Och så hade Ludds mamma gjort en fantastiskt fin tårta.

Harry hade med Blixten McQueen-lego som present till födelsedagsbarnet. Ingen slump direkt.

Ogräs? Det bestämmer man väl själv

Google har sagt att det är ganska säkert att det är uppländsk vallört som på ett så här imponerande sätt växer ur ingenting kring våra carportstolpar.

Alldeles för imponerande för att vi ska ge oss på att ta bort dem.

Och så är de ju faktiskt ganska söta också.

I trädgården just nu

I våran "äng" har tulpanerna nu vissnat helt men ersatts av det här:

Prästkragar

Lupiner

Vallmo på gång

Och så vill jag bara visa att jag faktiskt har bytt blommor på kransen.

Trevliga barnfamiljer önskas

Vi har enligt min kart-app 220 meter att gå till dagis. Längs den sträckan finns nu inte mindre än två hus till salu - Kom och köp!

Hejdå Basshunter

Det första huset har en stor ek och ett körsbärsträd som blommar vackert i rosa om våren, en jacuzzi i uterummet och en studio. 

Nu är det ju kanske inte alla som direkt behöver en studio, men man måste ju faktiskt inte ha alla rum till precis det de är menade för. Harry, till exempel, springer gärna under bordet i vår matsal för att göra nummer två.

Fint badrum är det i alla fall, apropå det. Kolla själva  här.

Hejdå gulliga gubben och lilla hunden

Det andra huset har inte bara en hel rabatt med röda rosor utan även en massa funkia och ormbunkar och gullvivor. Det är här Harry har lärt sig vad de heter. Jag hittar ingen annons till detta, men skylten kom upp idag så den kommer nog snart, leta här. Jag hoppas i alla fall att de i annonsen nämner servitutet som fastigheten är belagd med. Att Harry måste få gå på muren varje eftermiddag på väg hem från dagis. 

Välkomna till Fasanvägen!

Ketchupkonst - inte så lätt som man skulle kunna tro

Harry beställde en krokodil. 

Harrys pappa behöver träna lite på hur man hanterar en ketchupflaska.

Dagens Lilly

Jag är inte så jätteduktig på att maila iväg Dagens Lilly till familjen varje dag precis, men varje dag som jag kommer ihåg det i alla fall.

Ett litet smakprov:

 Och så dagens:

Inte ens halvtomt?

"Mamma titta, det är nästan slut nu."

Man kan ju faktiskt säga att jag har honom också

Jag: Tänk att mamma har bästa lilla finaste pojkisen i hela världen!

Harry: Nej, det är inte jag.

Jag: Är du inte bästa pojkisen i hela världen?

Harry: Nej

Jag: Vem är det då?

Harry: Dattin

Jag: Morbror Martin?

Harry: Haha. Ja

Jag: Är morbror Martin bästa pojkisen i hela världen?

Harry: Ja

Jag: Jaja.

Min bästa lilla finaste bror

Lördagens äventyr

Vi var på invigning av Äventyrslandet här i Halmstad igår eftersom vi hade fått fribiljetter av min snälla svägerska. Hon kom dessutom med hamburgare till mig när jag låtsades att jag var bakis i fredags. Det har väl kanske inte så mycket med det här inlägget att göra, men snällt var det i alla fall.

Hur som helst. Vi pratar om Äventyrslandet varje gång vi kör förbi där på väg till stan och har med spänning följt bygget av de nya, väldigt höga vattenrutchkanorna. Nu var det dock så jäkla kallt att vi fick nöja oss med att bara gå och titta på dem från andra hållet. Inte för att Harry hade fått åka dem ändå, men den fighten kändes ju onödig att ta igår.

Sämst: Att de som jobbade i glasskiosken inte hade en aning om hur man säljer glass. Det gick helt otroligt, osannolikt långsamt. Jag vet att det var första dagen, men det var faktiskt inte riktigt klokt.

Bäst: Att Harry, efter att ha gråtit och skrikit sig igenom den lilla berg-och-dalbanan första gången, helt plötsligt bara ändrar sig och säger "Mu är jag inte rädd mer, det kommer bli jättekul mu".
Och åker fyra gånger till.
Och har jättekul.