Om jag fick en krona för varje gång jag har sagt "Ni får turas om"...

Idag var en stor dag för Harry, som för första gången skulle ha en kompis med hem från dagis. Sin "bästa vän".

Det var två mycket ivriga små herrar som väntade när jag och Lilly kom och hämtade idag. Hela vägen visade Harry Olle hur det går till att gå hem från dagis; vilka murar man går på, när man måste hoppa ner, vilka blommor man ska tala om vad de heter, när man ska säga "Huset!" och så vidare.

De åt mellanmål ute på filten, bråkade om vem som skulle ha vilken pinne, fäktades med pinnarna, lekte på rummet, pusslade, kokade kaffe i lekstugan, slogs om vem som skulle sitta i Lillys gåstol, fastnade i gåstolen eftersom båda klev i, väckte Lilly, räknade alla fingrar på filten medan jag hämtade glass (de fick det i uppdrag för att sitta stilla), åt glass medan jag fick Lilly att somna om, ritade krokodiler, hällde ut alla uteleksaker eftersom de inte kunde komma överens om vem som skulle hålla påsen, tittade på en stor skalbagge, byggde tågbana, körde lastbil, byggde legotorn, kissade i toaletten.
Med mera.

Det är fantastiskt vad man kan hinna på två timmar.

Det låter kanske lite körigt, men mest hade vi det så här jättemysigt.