Jag har en favoritslev.
Jag har ju förstått att detta upplevs som lite udda. Att det för de flesta liksom kvittar vilken slev de använder. Kanske för att de inte har provat min favorit, tänker jag då.
Hur som helst så nämnde jag sleven för min man någon gång i höstas. Jag berättade för honom att jag väljer just denna lilla slev så ofta jag kan, och att jag ibland till och med handdiskar den bara för att den inte ska bli stående i diskmaskinen och därmed inte vara tillgänglig om jag skulle vilja använda den senare.
 |
| Min favorit |
Han lyssnar, kommenterar med något i stil med "okeeej?" och ser "lite skeptisk" ut, men lägger det ändå på minnet.
Och så, till min födelsedag, hade han köpt en slev! Detta tyckte jag var så otroligt gulligt att jag för en liten, liten stund till och med övervägde att inte berätta för honom att det var fel slev. Men så insåg jag att det skulle bli en tröttsam charad att upprätthålla och sa som det var. Han blev ju lite besviken, men vi var båda överrens om att det är tanken som räknas och att tanken var god.
En månad senare var det julafton. Mannen med den goda tanken hade bestämt sig för att:
1. Ge det hela en chans till.
2. Hans fru förtjänar inte mindre än två slevar till av rätt sort, eftersom det nu blev fel första gången.
3. För säkerhets skull köpa två till ifall det nu skulle bli fel igen.
Hur det gick undrar ni?
I det första paketet var det, inte helt överraskande, två slevar av fel sort.
I det andra paketet, som alltså skulle vara backup, var det två slevar till. Likadana.
Så i juklapp fick jag alltså fyra slevar jag inte riktigt önskat mig.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu har vi en jättebra slev att aska ur kaminen med. Ska bara komma på vad vi ska göra med de andra fyra.
 |
| Ett urval felslevar |
Det är ju tur att han är söt.
