Närsynt? Inte jag!

Igår var en bra dag.

Jag och mamma åkte till Memira, där jag gjorde en kontroll och fick klart att jag kunde göra en FS-Lasik, den typen av laseroperation som läker minst smärtsamt, och som jag ville göra såklart.

I väntrummet sedan väntade jag lika mycket på själva operationen som på att bli nervös för den. Men det blev jag aldrig, det var bara spännande. 

På toaletten hade de en sån här:

Jag tycker vanligtvis att det är ganska töntigt med den här typen av skyltar, men just här kändes det ju ganska passande.

Väl inne i operationssalen var det äckligaste egentligen att spänna fast ögat så man inte kan blinka. Det andra, att det blir lite svart och suddigt och trycker och luktar bränt, det var jag beredd på. Och ont gjorde det ju inte. Faktiskt.

Sedan fick jag vila en stund och mamma tog kort:

Och sedan åkte vi hem. 

Jag rekommenderar ju alla som ska göra något som helst som kräver någon som helst omvårdnad att ha med sin mamma. Hon bäddade ner mig i sängen de timmarna som det faktiskt gör lite ont och höll sedan koll på varenda liten ögondroppe som skulle droppas. Andra hade säkert också klarat det, men mamma är ju ändå mamma.
Och efter några timmar gjorde det inte ont längre.

På kvällen firade vi den lyckade operationen med skumpa som mamma hade i bilen. Den var egentligen inte till oss men vi var så nöjda med dagen att den åkte fram ändå.

Och sedan gick jag och lade mig. Lite svullen, lite trött, men smärtfri och med perfekt syn.

Igår var en väldigt bra dag.