Gick hand i hand på stigen.
Kollade på skojiga träd.
Kissade på träd (ser ni Harry?).
Och hoppade litegrann.
Så långt var det jättemysigt och härligt familjeidylliskt.
Sedan stannade vi på vägen hem för en glass och då var det inget annat än gnäll och skrik och en olycklig bänk i huvet på Lilly som låg och tjurade på marken. Men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar