Midsommarfest

Efter att (nästan) alla barnen på dagis sjungit jättefint för oss, så dansade vi kring midsommarstången och åt jordgubbstårta. Eller, ja, Harry åt jordgubbarna och Lilly fick lite tårtbotten. 

Det måste erkännas att det kom en liten tår i ögat när de stora barnen fick sina avskedspresenter och kramade fröknarna för sista gången. Om bara några år är det Harrys tur, och sedan flyttar de ju hemifrån i princip direkt. Sorgligt är vad det är. 

Apropå klänningen i förra inlägget

Jag hade hängt undan den på Indiska, där det ju är ganska vanligt med den här typen av färger och mönster. Av de tiotalet plagg som hängde i skåpet fanns det inte ett enda enfärgat.
Då är det ganska kul att tjejen i kassan frågar "Vilken färg är det?" när jag skulle hämta den.

"Alla?"

(Jag ber om ursäkt för crappy bild, men det är ju ingen jäkla modeblogg, det här.)

Jag kommer i mysbyxor, ok mamma?

Vi gick in till stan för att leta efter en midsommarklänning till mig och kom hem med det här:

Hade den prickiga saken i mitten varit en klänning hade det ju varit bra, men det är bara en topp. Det diskreta plagget jag har på mig på bilden är förvisso en klänning jag köpte igår, men inte direkt ljuv och romantisk och midsomrig.

Jag skyller allt på rean. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att jag hatar rea! Inte vanliga små reor, en liten ställning i ett hörn i butiken med enstaka plagg som blivit över är ju bara trevligt.
Men mellandagsrea och den här fåniga sommarrean hatar jag. Helt plötsligt fylls 80 % av butikerna, alla butikerna, av en massa gamla fula kläder som någon borde fattat att ingen ville ha. Det finns liksom ingen plats kvar för något fint. Letar man efter något speciellt är det helt kört.

Nu skulle man ju kunna hävda att jag hade kunnat vara ute i mer god tid om jag nu har så speciella krav. Och det är ju säkert sant och så, men det är helt enkelt inte riktigt min grej.

Peperomia

Efter pelargoner är nog peperomisar (nej, jag tror inte att det böjs så på riktigt) min krukfavorit. Två stora fördelar med växten är att den kan stå lite var som helst samt att den, liksom pelargonerna, ska torka upp mellan vattningarna. Det senare är ju väldans bra om man har lite taskig vattningsdisciplin.

Dessa har jag hemma nu:

Denna växte sig onödigt stor i ett norrfönster, nu syns ju inte min snygga loppiskruka längre. Som straff fick den flytta in ett par meter i rummet för att lugna ner sig lite.

Dessa två står i sovrumsfönstret, även det mot norr. Den högra är också en peperomia, fast med ljusa, större blad och ett upprätt växtsätt. Den hängande, som alla de andra är, heter typ ören-på-snören eller nåt sånt "coolt". Det finns hur många sorter som helst, fast det står vad jag vet aldrig nåt annat än bara peperomia när man köper dem ändå.

Denna står längst in i hallen. Här får den inget naturligt ljus alls, men den klarar sig fint ändå. Visst, växtsättet är kanske lite väl mot det rangliga hållet, men man kan ju flytta runt dem lite.

Och så en liten på toa.

Tur vi inte köpt en hund

Kristian kom in med en larv på tröjan efter sin ogräsrensning i söndags. Efter tio minuters total fascination: 

"Nu vill jag inte ha den mer. Nu vill jag ha en mask i stället."

Kom igen, det kostar bara 18 bugg

Nu tycker jag att alla genast ska klicka här och köpa den här låten på iTunes.

Inte bara har min fina man varit med och skrivit låten, självaste lilla jag har fått rita omslaget:

Mange Blå - Rosé och vattenkrig

Så, köp nu, och hjälp oss att finansiera projekt "Trädäck 2013".
Eller i alla fall en kruka eller nåt att ställa på.

Kan ju tyvärr hända att intresset svalnar

Lilly är grymt nöjd med att äntligen få vara en av dem som borstar tänder. Eller ja, tand.

Min stilige son

Harry kommer ihåg att han hade ögoninflammation i påskas:

Harry: Annan dag jag var sjuk i ögat hos mormor och plorfar.

Jag: Ja, det var du.

Harry: Men nu är jag inte sjuk i ögat mer, nu är jag jättebättre.

Jag: Ja, nu är du frisk och fin.

Harry: Ja, nu är jag sijig.

Jag: (hahaha) Är du stilig säger du?

Harry: Ja, nu är jag sijig. Vad skrattar du åt?

Trädgårdshäng

Vi köpte en hängmatta idag. Underlaget "behöver finjusteras lite" kan man säga. Till att börja med kan det ju vara trevligt att kunna gunga lite fram och tillbaka utan att slå rumpan i en jordhög. Och kanske inte landa i brännässlor om den nu skulle slå runt.

Men vi var ändå tvungna att hänga upp den så alla fick testa lite.

Hängmatta samt upphängningsprylar gick på endast 210 kronor på Biltema.
Vi köpte ett plastigt litet rep som jag knöt fast i två träd och fäste karbinhakar på. På det viset är det jättelätt att haka av själva hängmattan och tvätta den.
Eller bara ta in den när den inte används om man nu skulle ha den läggningen.

Det gick liksom inte att få till ett kort där ingen kaosade. Jag valde helt enkelt att offra Lilly eftersom hon blev himla söt här:

Två små grejer om min mamma

1. Det verkar som att hon läser min blogg. 

    Det är ju roligt.

2. Hon har aldrig brytt sig speciellt mycket om det här med stavningskontroll. 

    Det är också roligt.

Breaking News

Den kom till slut, första tanden!

Ni får kanske förstora och zooma lite, men jag lovar, den är igenom.

(Egentligen kom den igår, men det är inte så lätt som man skulle kunna tro att få med både en glad Lilly och den nya tanden på bild.)

Tyck lite synd om mig nu då

Jag är sjuk.

Jag överlever antagligen och så, men näsan rinner och nånting har satt sig på stämbanden och så är jag väldigt, väldigt trött.

Tröttheten skulle väl i och för sig kanske kunna ha lite att göra med att jag och Sara hade vindrickarkväll till klockan två inatt.

Men mest är jag nog bara sjuk.

Jag kollade när vi gick ut. Det fanns ingen skylt.

I kassan på Ävenstyrslandet igår.

Jag: Hej, vi vill köpa säsongskort.

Biljettflickan: Okej, har ni foton med er?

Jag: Nej, det visste vi faktiskt inte att man skulle ha.

Biljettflickan: Jo, det ska man, men ni kan väl ta med det nästa gång då.

Jag: Vad bra! Det skulle ju kunna vara ett bra tips till den som har hand om hemsidan annars, att skriva det där.

Biljettflickan: (i en ton som antyder att hon inte alls uppfattar att jag faktiskt bara menar det som ett tips och inte kritik) Det står ju på skylten där. (pekar lite som att det fanns en skylt bredvid mig)

Jag: Jo, men då är man ju redan här.

Biljettflickan: (tittar på mig, kanske lite otåligt)

Jag: Hehe, utan foton.

Biljettflickan: ...

Jag: Okej, det var bara ett tips, tack så mycket.

En ovanligt trevlig tisdag

Idag hade vi finbesök från Jersey när min kusin och hennes lilla dotter kom och hälsade på ett par timmar. Jag tog ganska många kort på de små sysslingarna, som föddes med bara fyra dagars mellanrum, men eftersom vattenspridaren kom fram var de nakna på alla, så dem håller vi nog inom familjen. Men jag klippte ut deras söta fötter när de satt i en fåtölj och lekte med en iPad.

När de hade åkt bestämde vi oss hastigt och lustigt för att åka till Äventyrslandet, som Harry har tjatat pratat om varje dag sedan vi var där på invigningen.

Den här åkte Harry säkert tio gånger.

Och så åkte vi masken alldeles själva. Det var så roligt att jag tydligen tappade min överläpp.

Det här trodde vi inte riktigt var sant, men maskföraren bromsade nog lite för mycket i nerförsbacken så masken stannade. Och så fick de balansera ut och skjuta på. Mycket underhållande.

Harry körde noshörningsradiobil, men blev så förnärmad när ett annat litet barn krockade på honom att han inte ville mer, så han fick lyftas ut. Jag får förklara det skojiga med radiobilar till nästa gång.

  

Vi hade sån tur att vi helt oplanerat fick sällskap av Alexander, det tyckte de var mysigt.

Efter stängning gick vi och lyxade till det med hamburgare till middag fastän det bara var tisdag.

Där lekte vi vår favoritlek, att hålla för ansiktet och sedan överraska med olika ansiktsuttryck:

Pajtips

Om man vill bjuda på smulpaj som efterrätt är det ju godast om den är varm. För att slippa värma upp den och riskera att den har blivit lite geggig eller blir bränd och torr, och absolut för att slippa stå och göra den medan gästerna är här brukar jag göra så här:

I god tid innan gör jag färdigt fyllningen, i det här fallet äpplen, och lägger i en plastpåse. För att de inte ska bli bruna brukar jag droppa i lite citronjuice som vi alltid har hemma i flaska. Smuldegen görs också klart och läggs i påse, och så får de ligga i kylen. Precis när maten är uppäten monteras pajen på en minut och sätts i ugnen. Har man bara lagat god mat är förhoppningsvis alla så mätta att en halvtimmes paus bara är skönt.

Porterstek - bästa receptet

Vi kände för en riktig söndagsmiddag när vi skulle ha finbesök igår, så Kristian rotade fram en bit av någon stackars älg i frysen och så gjorde vi en porterstek ungefär efter det här receptet.

Jag kan varmt rekommendera detta som bjudmat, så himla skönt att man kan göra nästan allt i förväg. Jag började med middagen redan vid lunch och sedan var det bara att värma köttet och reda såsen. Klyftpotatis klarar ju sig själv i ugnen så det kan man ju också ha klart innan middagsgästerna kommer.
(Inte våra gäster då, för de kom klockan två, men vanliga middagsgäster som kommer när man ska äta middag liksom.)

Hur som helst blev den här såsen helt sjukt god. Jag hade lite mer vitlök och mindre soja än receptet, och så lade jag till någon matsked flytande honung, allt efter kommentarer på receptsidan. Och jag skojar inte, det blev fantastiskt!
Vi hade klyftpotatis till, med flingsalt och ganska mycket timjan på eftersom det var timjan i såsen. Med stekkrympta champinjoner och röd vinbärsgelé också blev det hur gott som helst.

Mycket godare än nutrilett.

Morbror Martin

Min lillebror, bästa pojkisen i hela världen, var här och hälsade på idag med sin fina flickvän och sin söta lilla hund.

Han är mycket populär här hemma, och Harry pratar om honom och Sofia i princip varje dag. Lilly verkar också gilla honom, så han hade fullt upp.

Som tur är går det alltid att muta med en spännande app så man kan se på Project Runway i lugn och ro.

Ord man inte vill höra från sin sminkör

"Ojsan!"

Ketchupkonst

Jag: Vad vill du ha ketchupen som?

Harry: Huset där vi bor i!

Jag glömde köksfönstret, men annars är det i princip en perfekt avbild. 

Man får kisa lite bara.

Busbesök

Harry blev hur glad som helst i morse när Olle, alldeles själv, ringde och frågade om de skulle leka. Det är första gången någon har ringt till honom så, och vi tyckte också att det kändes lite stort. Tack vare bristfällig framförhållning hade vi heller inga som helst planer för dagen, så det gick ju alldeles utmärkt. 

Han var här en och en halv timme och under den tiden bråkade de inte en enda gång. Det kan ju tänkas att det är lite skillnad på humöret en lördag förmiddag och en eftermiddag efter dagis. 

Alldeles sams lekte de med bilar, välte tält, sparkade boll, lekte med snurrmojen, vattnade rabatten, kokade kaffe i lekstugan, frågade efter glass, räknade till tio, åt dill och persilja, åt glass, grävde i jordhögen, undersökte en tusenfoting (förlåt att jag visade dem dig, vila i frid), aktade sig för brännässlor, jagades och kittlades. 

Hur mysigt som helst, det här gör vi om.