Peperomia

Efter pelargoner är nog peperomisar (nej, jag tror inte att det böjs så på riktigt) min krukfavorit. Två stora fördelar med växten är att den kan stå lite var som helst samt att den, liksom pelargonerna, ska torka upp mellan vattningarna. Det senare är ju väldans bra om man har lite taskig vattningsdisciplin.

Dessa har jag hemma nu:

Denna växte sig onödigt stor i ett norrfönster, nu syns ju inte min snygga loppiskruka längre. Som straff fick den flytta in ett par meter i rummet för att lugna ner sig lite.

Dessa två står i sovrumsfönstret, även det mot norr. Den högra är också en peperomia, fast med ljusa, större blad och ett upprätt växtsätt. Den hängande, som alla de andra är, heter typ ören-på-snören eller nåt sånt "coolt". Det finns hur många sorter som helst, fast det står vad jag vet aldrig nåt annat än bara peperomia när man köper dem ändå.

Denna står längst in i hallen. Här får den inget naturligt ljus alls, men den klarar sig fint ändå. Visst, växtsättet är kanske lite väl mot det rangliga hållet, men man kan ju flytta runt dem lite.

Och så en liten på toa.