Pepsi alltså

Jag dricker väldigt mycket Pepsi Max. Så mycket att jag inte väntar tills Harry sover eller inte ser, utan tar mig ett glas lite hur jag vill. Inte riktigt ett beteende jag vill att min son ska ta efter, så jag brukar säga att det är vin.

Nu vill jag ju inte att han ska ta sig ett glas vin lite hur han vill heller, men än så länge har effekten bara varit att han låter mig hållas eftersom han vet att vin inte är för barn. Jag får naturligtvis komma på något annat om han skulle börja prata om vindrickandet här hemma, men den dagen den sorgen har jag tänkt.

Fast nu verkar det som att smarthuvudet redan är mig på spåren. Vi mellanmålade med varsin hamburgare på McDonalds igår, han med mjölk, jag med Cola Zero:

Harry: (pekar på min bägare) Vad är det, mamma?

Jag: Vin.

Harry: (med huvudet på sned och ett litet pekfinger på hakan) Hmm, jag tjoj inte.

Jag: Va? Tror du inte på mig?

Harry: Nej.

Jag: Tror du mamma ljuger för dig?

Harry: Haha, ja.

Jag: Vad tror du att det är då?

Harry: Passi!

Jag: Jäkla skit

Jag försökte få honom att se finurlig ut igen, men han var för upptagen med att äta upp Lillys hamburgerbröd.