Det är fortfarande fantastiskt väder, så vi bestämde oss för att det var dags för årets första utemellis.
Först var Harry så här nöjd och glad.
Sedan skulle han sitta i knät.
Och sedan sa han att han frös och att vi "måste gå in nu".
Men det var mysigt så länge det varade. Alla tre minuterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar