Förmodligen var Kloker hemma och vabbade med Prosit och Blyger vågade väl inte gå ut

På lekplatsen härom dagen träffade vi några dvärgar.

Glader var där. Och Trötter:

Butter.

Och så Toker såklart.

Pannbiff med pestobulgur

Har testat att göra pannbiffar i ugnen och är mycket nöjd med resultatet.

Pannbiffar:
500 g nötfärs
1 ägg
1 pressad vitlöksklyfta
½ dl mellangrädde (jag hade Milda mat extra som vanligt)
1 tsk torkad basilika
salt och peppar
100 g chevréost

Blanda allt utom osten och forma pannbiffar på en plåt. Tryck ner en bit ost i mitten och stek dem i ugnen på 175 grader. De blir klara på ca 15 minuter, men efter ca 12 minuter rekommenderar jag att man sätter på grilleffekt på ugnen och kör typ två minuter på varje sida. Annars ser de rätt grå och tråkiga ut.

Medan pannbiffarna var i ugnen kokade jag bulgur och brynte en rödlök och lite brysselkål delad i fyra delar. Kålen fick först koka några minuter i lättsaltat vatten (hade de varit hela är fem minuter lagom före man steker dem). Kokt bulgur och 3 msk pesto blandas ner i pannan med löken och kålen och får bli varmt. Eventuellt behövs lite salt och peppar, smaka av.

Strö på pinjenötter som rostats lite i en torr panna (förslagvis rostar man nötterna före man bryner lök och kål och låter dem vänta i en skål) och servera.

Tips:

Jag gjorde dubbel sats pannbiff och stekte en plåt utan chevré för att äta en annan dag med till exempel ugnsrostade rotfrukter eller bara potatis, gräddsås och lingon om man vill det. De pannbiffarna lades i frysen med bakplåtspapper mellan så man kan ta upp precis så många man vill ha. Väldigt bra för snabba vardagsmiddagar. Det här gick så fort och var så smidigt, och dessutom blev de väldigt saftiga och goda.
Jag kommer aldrig stå och steka pannbiff i stekpannan igen!

Fritt fram

Harry var på fyraårskontroll idag.

Han berättade vad han såg på bilder.

Han sparkade en boll.

Han klädde ut sig till pirat...

...och pekade på rätt bokstav.

Och så trädde han lite pärlor och försökte ge dem till sin mamma.

Han kan inte rita huvudfotingar, men slapp ändå ombesiktning. 

Nu är det fritt fram att fylla fyra nästa vecka.

Ensam hemma

I morse var det bara Lilly som skulle lämnas på dagis, eftersom Harry hade tid för fyraårskontroll.
Efter utförliga instruktioner och tester kunde han både ringa mig och svara när jag ringde, och efter att ha lovat att inte öppna om det knackade fick han lov att vara ensam hemma de cirka åtta minuterna jag skulle vara borta. Han var så stolt!

Jag placerade honom i soffan framför teven med telefonen och snytpapper tillgängligt och sa att mammor märker om man gör nåt bus även om de inte är hemma. Och så gick vi.

När jag kom tillbaka frågade jag om han kände sig stor när han hade klarat att vara hemma alldeles själv.

"Ja. Jag är femton meter mu!"

Det är stort, det.

Fyra bilder från Instagram

"Nä, nu måste jag vila lite" sa Harry när han åt korv på Maxi:



Lilly äter med sked. I det här fallet yoghurt, men får hon bara äta själv äter hon nog vad som helst:



Jag var på After Work och drack öl. Detta var bara en av dem:



Och så har jag gjort moussaka igen (recept här), här ligger aubergineskivor under press:

Ketchupkonst

Jag lärde Harry hur man ser att spagetti är färdig...

...och sedan frågade jag vad han ville ha sin ketchup som.

"fastnad sketti"

Det kom ett brev

Jag kände igen handstilen direkt.

Och tur är väl det, för underskriften är ju inte helt jätteläslig.

Det rensas och kastas och möbleras om hemma hos mamma och då skickade plastpappan världens sötaste lilla bok. Trettio sorter kryddat brännvin. Från 1947.

Jakten på årets julsnaps börjar således redan nu. Ska bara googla lite först, i de flesta recepten ingår nämligen "cremor tartari"(?). Och alla måtten är i lod (?). Men det ska nog gå bra.

Tack Björn!

Kyckling med ädla grönsaker

Det här var faktiskt inte alls dumt. Återigen är originalreceptet från någon typ av GI-samling som jag har skrivit ut någonstans ifrån. Med lite ändringar är detta hur jag gjorde för två personer.

Två kycklingfiléer delas i typ tre delar var och läggs i en ugnsform eller på en plåt. På med lite olivolja, citronpeppar och lite, lite vitlökspulver. Vänd runt kycklingen så den har kryddor överallt. Runt kycklingen läggs en paprika och en squash i bitar och skivor. På grönsakerna smulas Kvibille ädelost (en halv trekantsbit) och så in med alltsammans i ugnen, 200 grader, 20 minuter ungefär. Kolla att kycklingen är klar.

På tallriken grundade vi med ruccola och bladpersilja innan det varma lades på. Och till var det jättegott med  en örtcreme bestående av en burk kesella, frysta örter (ett halvt paket Findus Örter Provencale) och en vitlöksklyfta.
Valnötterna på var dock totalt överflödiga.

Detta var milt och friskt och gott, och vi kommer att göra det igen. Över huvud taget gillar jag det här med att göra kycklingen direkt i ugnen, som jag gjorde med rödbetskycklingen också. Vi har alltid brukat bryna den först, men på det här sättet blir det mycket saftigare. Blekare, ja, men godare.

Ketchupkonst

Jag: Vad vill du ha ketchupen som?

Harry: En pall! En svart! (vår pall är svart)

Jag: Det blir ju lite svårt att göra den svart kanske.

Harry: Rosa då?

Jag gjorde en röd.

Harry och Olle och plorfar

Olle ska komma och leka med Harry i eftermiddag, och jag frågade om han tyckte det skulle bli kul.

Harry: Jaaaa! Men.. Hur länge ska han vara här då?

Jag: Han är väl här en liten stund så ni hinner leka och sedan kommer hans mamma eller pappa och hämtar honom igen.

Harry: Ja. Eller hans mormor och morfar. (De hämtar Olle på dagis ibland.)

Jag: Jag tror inte det.

Harry: Jo. Olle har en mormor och morfar.

Jag: Ja, men jag tror att hans mamma eller pappa kommer.

Harry: Men.. Varför har han ingen plorfar? Det brukar man ju ha.

Sedan gick han, så jag behövde inte svara.

En annan gång ska jag förklara hur jag tyckte att hans mormors man är alldeles för speciell för att kallas vid förnamn av sin frus barnbarn, de är ju hans också.
"Plast-morfar" kanske man kan beskriva någon som, men det låter inte som något man heter.
Så Harry fick en plorfar.

Man kanske inte brukar ha en. Men vi är väldigt glada för våran.

Kyckling med rödbetsquinoa och ost

Detta kommer vi definitivt att äta igen. Jag har klippt ut receptet från någon samling, kanske GI, kanske LCHQ. Det slår mig att jag kanske borde noterat vems recept det var från början, men nu har jag inte gjort det.
Jag tipsar vidare ändå.

Kycklingfiléer bakas i ugnen med olivolja, vitlök, torkad basilika, salt och peppar. 200 grader typ 20 minuter, kycklingen måste ju bli klar.
Två rödbetor per person skalas, klyftas och kokas. Låter man dem ligga kvar lite i vattnet när de är färdiga tappar de inte färgen. Jag tycker det är mycket smidigare än att koka dem hela som det brukar stå i de flesta recept med rödbetor.
Blanda lika delar olivolja och flytande honung, max en matsked av varje till fyra portioner, med lite salt och peppar. Rödbetorna blandas med kokt quinoa i honungsdressingen. Kolla att "svansarna" på quinoan liksom har vecklat ut sig, då är det klart. Det kan smaka lite bittert annars.
Några skivor getost fick lite örtagårdskrydda på sig och så har man bladpersilja till. Fetaost funkar säkert också, men getost och rödbetor är verkligen gott ihop.

Mitt system för bättre vardagsmat

För några veckor sedan skrev jag att jag hade kommit på hur jag skulle göra för att vi skulle äta lite bättre och få mer variation i vardagsmaten.
Så här gör jag nu:

1. Jag letar recept som faller inom de ramar jag vill ha. Grundtanken är mindre kolhydrater och lågt GI, men jag vill inte begränsa mig till en strikt GI-diet och absolut inte LCHF, eftersom jag ändå vill hålla kalorierna nere. Närmast kommer jag LCHQ, men som sagt, jag begränsar det inte till en diet, detta ska ju vara vad vi äter varje dag. Men många recept för dessa dieter funkar ju ändå. 
2. Jag för över recepten på kort. Receptkort är ju en gammal klassiker, och det var det jag ville ha burken till såklart. Jag har medvetet valt att inte försöka göra så fina kort att det ska bli ett litet pysselprojekt varje gång jag hittat ett nytt recept, utan skriver bara dit det eller knipsar fast ett utklipp. Jag har även skrivit av de recept som passar in från vår vanliga receptbok, som de var eller anpassade (potatis blir kålrot, spagetti blir squash till exempel).
3. Jag veckohandlar. När listan ska skrivas väljer jag ut så många recept jag behöver ur burken i stället för att försöka komma på själv vad vi ska äta. På det viset står det inte bara falukorv och köttfärs till tacos varje vecka. Sedan får de korten ligga längst fram i burken. Eller oftast bara kvar framme på bänken om jag ska vara ärlig.
4. Jag lagar mat. Till oss vuxna enligt recepten, men till barnen så som jag tror att de kommer att äta. Och jag tar inte bort deras kolhydrater! Äter vi köttfärssås och strimlad squash får de spagetti till och lite squash i bitar. Bara så ni vet. 

Hittills funkar detta jättebra och vi har ätit så himla god mat de senaste veckorna! Går ner i vikt gör vi också, även Kristian som inte varvar med nutrilett. Om något inte skulle vara gott kastar vi bara kortet, men hittills har alla åkt tillbaka i burken.

Jag har redan delat med mig av några av de nya recepten, och det kommer såklart komma fler. Jag gör en ny etikett så man kan få fram alla inlägg på en gång. Den får heta "LCVM - Low Carb VardagsMat". För att jag tyckte det var lite roligt bara. Jag har lagt till den på gamla matinlägg också, sådana med recept som har hamnat i burken.

Eventuellt hade det funkat utan burken också kanske. Men jag gillar burkar.

Breaking News

Harry knyter "gomojjonjåkken" alldeles själv.

Vardagsrummet kl. 05:12

Jag är sjuk och Kristian ska jobba.
Vi sa att det hade varit skönt om du sov extra länge.

Ja, lite töntigt kanske, men framför allt supersmart



Jag grupperar handlingslistan efter hur sakerna står på Maxi och i vilken ordning jag vill lägga dem i vagnen.

Magkänsla

Harry blev lovad glass senare för att det liksom skulle vara lite mysigt att ha feber och vara hemma idag. Men först serverades frukostmackan i soffan.

Harry: Mamma, jag tror inte att min mage vill ha frukost.

Jag: Oj. Vill den inte?

Harry: Nej. Bara glass tror jag kanske.

Jag: Va? Glass direkt? Vill magen verkligen det?

Harry: (liksom lite olyckligt) Ja. Jag tror det.

Och man måste ju lita på magkänslan, så är det ju bara.

Uppdatering

Nä.
Han var nog inte så himla olycklig i alla fall.
Han fick feber sen och då hör lite förgnäll bara till.

Jag har aldrig varit så glad över ett sjukt barn förr.

Vardagstest - gick sådär

Vi övade på det riktiga vardagslivet idag. Jag tog sjutåget till Malmö för att vara med på en kurs och barnen var hela dagen på dagis medan Kristian jobbade. 

Det kändes okej tyckte jag.

Tills jag kom hem och Harry satt och grät för att han tyckte att han kanske hade ont, fast han hade inte slagit sig. Och behövde sitta i knät jättelänge innan det gick över. Och så sa han att han hade längtat efter mig. Och att han ville att jag skulle hämta halv två imorgon.  Och att han ville somna i mammas och pappas säng. Och att han ville sova där hela natten.

Då gör det lite ont i mammahjärtat, det gör det faktiskt.

Men Lilly var nöjd.

Om hur Harry fick en hjärnskada. Faktiskt.

Medan jag pratar i telefon med Kristian  lyckas Harry böja sig in i sin skrivplatta samtidigt som han puttar fram den mot en stor nalle bakom så locket faller ner i ansiktet på honom. För att det ska bli begripligt bifogas bild:

Jag: Ska du säga puss puss till pappa?

Harry: (surar för att jag inte gett hans stora olycka tillräcklig uppmärksamhet) Nä!

Jag: (i telefon) Nej, han vill inte, han är sur för att han fick locket till skrivmojen i huvet. 

Harry: (pekar på kinden) Jag fick den inte i huvet, jag fick den hä.

Jag: Men kinden sitter väl på huvet?

Harry: Nej, det är inte huvet.

Jag: Fick du den i ansiktet då?

Harry: Nej. Det är hänan!

Jag: Fick du locket i hjärnan?

Harry: Ja. Fastist.

När pappan är på konferens i stället för att gå upp först

Datorn i fåtöljen med Drömmarnas trädgård på svt play.

28 minuters snooze.

Min moussaka

Jag gjorde moussaka idag. Ibland är det inte bara aubergine utan även potatis i, men det går ju bort när man försöker dra ner på kolhydraterna. Det som är bra med det här receptet är också att jag inte gjorde en vanlig bechamelsås, där man ju har i vetemjöl, utan körde på youghurt och ägg i stället. Den blev jättegod och passar nog folk som kör både GI och LCHF. De senare vill väl vräka på lite mer ost kanske.

Min moussaka:

2-3 aubergine (beror på hur stor formen är, skivorna ska räcka till tre lager)
600 g köttfärs
olivolja
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 paket krossade tomater
1 msk tomatpuré
1 msk timjan
1 krm kanel
2 msk stevia strö
salt och peppar, mycket peppar
3 dl vanlig naturell youghurt
3 ägg
ost

Jag skar bort ändmojsarna och skivade aubergine i typ 0,5 cm tjocka skivor, saltade på båda sidor och lade dem på dubbelt lager med hushållspapper. Sedan på med mera hushållspapper, en ugnsplåt och en tyngd på. Allt för att pressa ut vätskan.

Finhackad lök och pressad vitlök fick bli lite glansig i en panna med olivolja innan köttfärsen fick bryna med. Medelvärme ganska länge, så att all vätska försvann. I med krossade tomater, tomatpuré, kryddor och stevia strö. Återigen fick detta puttra ett tag för att inte vara för blött utan bara tjockt och gott.

Medan auberginen torkar och köttfärssåsen puttrar kan man passa på att vispa ägg och youghurt, och riva gurka till tzatziki. Gurkrivet kan gärna hänga i ett durkslag eller sil eller kaffefilter ett bra tag.

Aubergineskivorna stekte jag på båda sidor i lite olivolja och lade i en ugnsform allt eftersom de blev klara.
Första och sista lagret aubergine, två lager köttfärssås mellan. Sedan hällde jag på äggyoughyrten och täckte bara med ett lager skivad ost. I mitt fall cheddar som var kvar från jul. Huvudsaken är att det finns lite ost på, det kan säkert vara gott med smulad fetaost också.

In i ugnen på 225 grader i 20-30 minuter och då gör man klart tzatzikin, som ju är ett måste till. En gurka till en liten burk matlagningsyoughurt och 1-2 klyftor vitlök tycker jag är lagom. Och så sallad.

Med de här mängderna kan man fylla en ganska stor form som räcker till fyra personer som tar en liten portion extra bara för att det är gott. För det är det. Riktigt gott.

Egen tacokrydda

Vi äter tacos så himla ofta eftersom det är det Harry önskar mest när han får bestämma mat. Jag brukar göra tacosallad till mig och från och med nu kommer jag göra den med egen tacokrydda eftersom jag har mixtrat till en bra tycker jag.

Genom att kombinera lite olika framgooglade recept ser mitt ut så här just nu:

1 tsk oregano

1 tsk koriander

1 tsk vitlökspulver

1 tsk paprikapulver

1 tsk peppar 

2 tsk spiskummin

2 tsk chilipulver

2 tsk stevia strö

Inga konstigheter!

Nja..

Harry låg i vår säng och tittade på bröllopsfoton på väggen.

Harry: Mamma, varför hade du sån klänning?

Jag: Den hade jag när jag och pappa gifte oss.

Harry: Men var var jag då?

Jag: Du fanns inte än.

Harry: Fanns jag inte? Men var var jag då? Var jag i din mage?

Jag: Nej, du var i mitt hjärta.

Harry: I ditt hjärta?

Jag: Ja, mamma längtade efter dig, så först var du i hjärtat.

Harry: Och sen var jag i din mage.

Jag: Ja.

Harry: Och sen kom jag ut. Här. Från snoppen.

Tre exempel på när jag är lite extra stolt över min son

• När han vill hjälpa mig att knäcka ägg i en skål till min äggröra och frågar "Ska gulan med eller inte?"

• När han ber mig lukta på hans vantar och han har gnuggat in dem med lavendel medan jag stod och pratade med en dagispappa.

• När någon av oss ska åka hemifrån och han alltid ropar "Jag måste ha en taaam!"

Lika skojigt varje gång

Bästa retet här hemma just nu:

Att sjunga signaturmelodin till Postis Per, men ändra färg på den röda bilen.

Jag: Postis bruna bil känns lätt igen..

Harry: Neeej! Mammaaa! Den e ingen bjun bil, den e dööööd!

(Jag: Se arg ut framför teven, jag behöver ett kort till datorn.

Harry: Grrr.

Jag: Mmm, det får duga, vi måste skynda oss till dagis nu.)

Krans till svärmor

Hon bad mig kolla om jag hittade någon fin krans att köpa åt henne, men det är ju inte riktigt min stil.
Jag gjorde en själv i stället.

Tycker den blev ganska söt. Rufsig. Men söt.

Kan själv

Tur att vi satte på haklapp. Verkligen.

Hör upp alla fashionistor, det är rymdraket på t-shirten som gäller

Harry sitter i hallen med overallen på, redo att gå till dagis:

Harry: Mamma, Olle komme äska min sotta.

Jag: Din kofta? (han har kofta på sig)

Harry: Nej, min SOTTA!

Jag: Skjorta? Du menar din t-shirt?

Harry: (ler lyckligt) Ja. Olle komme äska den.

(Känns ju som det hade passat snyggt med en bild här, men vi hade bråttom. Kanske kan komplettera senare.)

Senare:

Notera gärna modebloggsbenen, de krävde lite övertalning.

Söndagsmiddag

Skulle egentligen varit lördagsmiddag, men efter en dag med magsjuka och illamående var det ingen som var direkt hungrig igår. Idag, däremot, var det gott som tusan.

Fläskfilé som bryntes med vitlök, fylldes med mozzarella, cocktailtomater, basilika och persilja och fick bli färdig i ugnen. Till det hade vi klyftad kålrot. 

Harry var inte så imponerad, men jag väljer att skylla på att han fortfarande kanske var lite magsjukebakis.

Instagram - barn och barnsligheter

Kom halvvägs till dagis för att hämta Harry när jag kom på att jag glömt Lilly som låg på baksidan och sov. #bramamma 

Pulka till dagis, jippi!

Lilly är glad att jag kom ihåg henne idag.. #bramamma

Sara hjular

När hon vet att hon alldeles strax ska till att slinka ner i diket..