Vi övade på det riktiga vardagslivet idag. Jag tog sjutåget till Malmö för att vara med på en kurs och barnen var hela dagen på dagis medan Kristian jobbade.
Det kändes okej tyckte jag.
Tills jag kom hem och Harry satt och grät för att han tyckte att han kanske hade ont, fast han hade inte slagit sig. Och behövde sitta i knät jättelänge innan det gick över. Och så sa han att han hade längtat efter mig. Och att han ville att jag skulle hämta halv två imorgon. Och att han ville somna i mammas och pappas säng. Och att han ville sova där hela natten.
Då gör det lite ont i mammahjärtat, det gör det faktiskt.
Men Lilly var nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar