Inte för att jag behöver en ursäkt för att shoppa men idag hade jag faktiskt en

Min man är på konferens. Det betyder att han inte har sovit hemma inatt och att han därför inte kunde hjälpa mig i morse med den tröga dragkedjan i min blommiga klänning som han brukar göra. Så jag drog och drog och drog. Visst kunde jag väl gett upp lite tidigare och bara tagit på mig nåt annat men jag hade liksom bytt färg på nagellacket och allting bara för att jag hängt fram den där.

När vi ändå verkligen var tvungna att sticka till dagis och jag äntligen var beredd att kapitulera och byta fick jag inte ner fanskapet igen. Dragkedjan hade fastnat helt. På med en kofta och iväg till dagis och jobbet med tio cm glipa under armen alltså. I skrivarrummet fick jag inte mindre än två kollegor att försöka men det var kört.

Jag föreställde mig själv hur det skulle gå om jag skulle försöka klippa upp den själv ikväll för att kunna sova och duscha och så, och kom fram till att den bästa planen nog var att få hjälp på Indiska där jag köpte den. Även om jag då skulle vara tvungen att köpa något nytt.
(Eventuellt kom jag på att jag kunde få köpa något nytt om jag fick klänningen uppklippt medan jag var på stan, man vet inte så noga hur det där undermedvetna fungerar.)

Men lite synd var det, för jag gillade verkligen den där klänningen. Så här ledsen var jag efter att två tjejer på Indiska inte heller lyckades dra och således klippte upp dragkedjan:

Tur att man kan bota nästan vilket ledsen som helst med en ny kjol.