Jovisst

Jag ligger i sängen och ser barnen leka i vardagsrummet. När Lilly kryper ihop på golvet för att sträcka sig in under soffan ställer sig Harry på hennes rygg.

Jag: Men Harry!

Harry: (hoppar blixtsnabbt av när han fattar att jag såg honom) Hehe. Jag tjodde henne va en pall.

Bloggen pausar

På grund av förkyld. Och grejer...

Återkommer snart.

Dagens gulligaste Harry

"Mamma, kan inte vi skratta tillsammans?"

(Bild från en annan gång när vi skrattade tillsammans)

Litet kalas

I lördags hade Lilly litet kalas.

Vi plockade blommor...

...och blåste ballonger...

...som vi hängde upp.

Jag bakade bolltårta till min bolltjej.

Hon var sur rätt länge för att hon inte fick leka med bollen. 

  

Men sedan gick det över.

Aj

Jag vann

Vi spelade poker igår. 

Jag hade tänkt skriva lite om det och visa fler bilder och så men jag är för trött.

Och allt som egentligen är viktigt framgår ju redan i rubriken. 

Jag vann!

När kommer nästa då?

I söndags kom ett mail som gjorde mig väldigt glad:

Ikväll, tre dagar senare, tittade jag på sista avsnittet. 

Om någon skulle fråga mig om jag har någon speciell talang eller så, skulle jag kunna säga att jag är väldigt snabb på att se på teve.

Mammas pojk

Harry har varit på Knatteskutt idag. I tio veckor ska han prova olika idrotter, men idag skulle de mest leka och lära känna varandra.

De började med att sitta i en ring och en och en säga vad de heter och någonting de gillar att göra.

Ledaren: Jag heter Rebecka och jag gillar att spela fotboll.

Andra barn: Jag heter Olle/Sara/Oskar/Malte och jag gillar att springa/leka/spela handboll etc.

Harry: Jag heter Håjjy och jag gillar att se på teve och äta påckårn.

Lillys dag

Det är Lillys födelsedag idag. Hennes andra.

Jag skrev ett långt inlägg om Lilly för precis ett år sedan, där jag försökte beskriva hur Lilly, 1 år, är och funkar. Mycket har förändrats och annat är fortfarande sant.

Jag skrev till exempel att hon gillar prästens lilla kråka, att kramas och när Harry jagar henne.
Det är fortfarande sant.
Jag skrev också att hon älskar att borta tänderna.
Jag önskar att det vore sant.
Eller i alla fall att hon gillade det.
(Hon behöver inte ens gilla det egentligen, jag hade nöjt mig med att inte vara tvungen att sitta på henne och hålla fast armarna.)

Jag skrev att hon hade långa, ljusa ögonfransar och vackra blå ögon.
Det är i alla fall fortfarande sant.
Virvlarna bak på huvudet är kvar såklart, även om håret har växt och är fint och lockigt och man knappt ser dem numera.
Men de gosiga vecken i låren hon hade för ett år sedan är inte riktigt lika djupa längre.

Hon kan fortfarande inte prata, mer än något enstaka ord.
Eller försök till ord.
Det enda som faktiskt låter precis som det ska är väl "Oj" egentligen.
Och hon vet inte hur ett enda djur låter.

Men det gör ingenting.
Hon kan ju andra saker.

Hon kan hämta russin själv när hon är sugen på nåt gott.
Hon kan springa och gå i trappor och klättra och ramlar nästan aldrig.
Hon kan sitta alldeles stilla när man letar efter löss med kammen.
Hon kan plocka smultron.
Hon kan stänga grinden till källartrappan.
Hon kan ta på sig strumpor.
Hon kan peka på rätt djur när vi spelar spel på iPaden.
Hon kan dansa.
Och så är hon skitduktig på att sparka boll.

Och även om hon kan ha ett hejdundrande humör och kasta sig på golvet och skrika för nästan ingenting så är hon ändå nästan alltid och för det mesta väldigt glad och nöjd och härlig.

Våran Lilly.
Två år och alldeles underbar.

Spenatlax

Kommer inte ihåg var jag hittade receptet, men de här smakerna passar väldigt bra ihop:

Ruccola
Bulgur blandat med majskorn
Spenat, fryst som fått koka en liten stund på svag värme med lite, lite vatten, en grönsaksbuljongtärning, lite matlagningsgrädde, salt och peppar
Stekt laxfilé

Det ser kanske inte så spännande ut, även om jag lagt upp det så fint, men det är nåt med kombinationen som gör det. Och som vardagsmat är det perfekt; snabbt, nyttig, gott.