Vegogulash

Mer vegetariskt.
Originalreceptet har potatis, men i enlighet med mitt nya sätt att laga mat testade jag att byta ut dem mot morot och kålrot. Gick alldeles utmärkt.

Kristian brukar sällan gilla "nyttig mat", men det här är en av hans favoriter faktiskt, kryddningen är jättegod.

Fräs i olja eller smör eller vad du vill i en kastrull:

3 mjöliga potatisar (eller motsvarande mängd kålrot och morot)
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
3 olika paprikor

Alltsammans hackat till lagom stora bitar, såklart. Rör i:

½ dl tomatpuré
1 tsk kummin
1 tsk sambal oelek

Och häll sedan på en liter vatten och två grönsaksbuljongtärningar.

Låt koka 10-15 minuter eller tills de hårda grönsakerna känns lagom mjuka. Gör man detta med potatis kan man med fördel vispa runt lite så potatisen går lite sönder, då blir det mer "soppigt". Men det är inget måste.

Servera med ett bröd du tycker om.

När barnet själv får bestämma

När jag har frågat Harry om vilket tema han vill ha på sitt kalas i år har svaret tidigare nästan alltid varit Bilarfilm eller bara Blixten McQueen.
Eller "Issesiin"som han säger.

Men så tittar han ganska mycket på Disney Junior, där i princip alla programmen har minst ett specialavsnitt där det är Halloween. Och de går ju inte bara i oktober. Så Issesiin har bytts ut och till helgen ska vi ha Halloween-maskerad!

Nu ska vi bara komma på vad alla ska klä ut sig till.

Vegetarisk lasagne

När det kommer vegetarianer på middag tycker jag att det är mycket roligare att laga vegetariskt till alla i stället för att fixa specialgrejer eller ta bort ofta rätt viktiga ingredienser och göra en rätt sämre. 

Överraskande god är den här lasagnen med purjolök i stället för köttfärs och keso i stället för bechamelsås. Med fullkornslasagneplattor kan den säkert passera som GI, men nyttigare än vanlig är den ju i vilket fall. Och vegetarisk då.

Man behöver:

3 purjolökar

1 burk hela tomater

½ dl tomatpuré

1 tärning grönsaksbuljong

2 ½ dl matlagningsgrädde av något slag

salt och peppar

1 msk torkad basilika eller ännu hellre en liten näve färsk, finhackad

9 lasagneplattor, gärna fullkorn

400-500 g keso, naturell

ca 2 dl riven ost, eller skivor som täcker

Dela purjolöken på längden och skiva sedan halvorna. Fräs löken i olivolja eller nåt annat lämpligt på hyfsat låg värme så den blir mjuk men inte får färg. 

Fiska upp tomaterna ur burken med en sked och hacka dem lite lätt. Häll tomaterna och såsen som är kvar i burken i pannan med löken. Släng också ner tomatpuré, buljongtärningen, grädde, salt och peppar och basilika. 

Koka ihop en stund så tomaterna liksom går att mosa lite och varva sedan såsen med lasagneplattor och keso, avsluta med sås.

(sås - plattor - keso - sås - plattor - keso - sås - plattor - keso - sås)

Täck med ost och ställ i ugnen ca 30 minuter på 225 grader.

Servera med lite sallad.

Som sagt, överraskande gott. 

Förmodligen var Kloker hemma och vabbade med Prosit och Blyger vågade väl inte gå ut

På lekplatsen härom dagen träffade vi några dvärgar.

Glader var där. Och Trötter:

Butter.

Och så Toker såklart.

Pannbiff med pestobulgur

Har testat att göra pannbiffar i ugnen och är mycket nöjd med resultatet.

Pannbiffar:
500 g nötfärs
1 ägg
1 pressad vitlöksklyfta
½ dl mellangrädde (jag hade Milda mat extra som vanligt)
1 tsk torkad basilika
salt och peppar
100 g chevréost

Blanda allt utom osten och forma pannbiffar på en plåt. Tryck ner en bit ost i mitten och stek dem i ugnen på 175 grader. De blir klara på ca 15 minuter, men efter ca 12 minuter rekommenderar jag att man sätter på grilleffekt på ugnen och kör typ två minuter på varje sida. Annars ser de rätt grå och tråkiga ut.

Medan pannbiffarna var i ugnen kokade jag bulgur och brynte en rödlök och lite brysselkål delad i fyra delar. Kålen fick först koka några minuter i lättsaltat vatten (hade de varit hela är fem minuter lagom före man steker dem). Kokt bulgur och 3 msk pesto blandas ner i pannan med löken och kålen och får bli varmt. Eventuellt behövs lite salt och peppar, smaka av.

Strö på pinjenötter som rostats lite i en torr panna (förslagvis rostar man nötterna före man bryner lök och kål och låter dem vänta i en skål) och servera.

Tips:

Jag gjorde dubbel sats pannbiff och stekte en plåt utan chevré för att äta en annan dag med till exempel ugnsrostade rotfrukter eller bara potatis, gräddsås och lingon om man vill det. De pannbiffarna lades i frysen med bakplåtspapper mellan så man kan ta upp precis så många man vill ha. Väldigt bra för snabba vardagsmiddagar. Det här gick så fort och var så smidigt, och dessutom blev de väldigt saftiga och goda.
Jag kommer aldrig stå och steka pannbiff i stekpannan igen!

Fritt fram

Harry var på fyraårskontroll idag.

Han berättade vad han såg på bilder.

Han sparkade en boll.

Han klädde ut sig till pirat...

...och pekade på rätt bokstav.

Och så trädde han lite pärlor och försökte ge dem till sin mamma.

Han kan inte rita huvudfotingar, men slapp ändå ombesiktning. 

Nu är det fritt fram att fylla fyra nästa vecka.

Ensam hemma

I morse var det bara Lilly som skulle lämnas på dagis, eftersom Harry hade tid för fyraårskontroll.
Efter utförliga instruktioner och tester kunde han både ringa mig och svara när jag ringde, och efter att ha lovat att inte öppna om det knackade fick han lov att vara ensam hemma de cirka åtta minuterna jag skulle vara borta. Han var så stolt!

Jag placerade honom i soffan framför teven med telefonen och snytpapper tillgängligt och sa att mammor märker om man gör nåt bus även om de inte är hemma. Och så gick vi.

När jag kom tillbaka frågade jag om han kände sig stor när han hade klarat att vara hemma alldeles själv.

"Ja. Jag är femton meter mu!"

Det är stort, det.

Fyra bilder från Instagram

"Nä, nu måste jag vila lite" sa Harry när han åt korv på Maxi:



Lilly äter med sked. I det här fallet yoghurt, men får hon bara äta själv äter hon nog vad som helst:



Jag var på After Work och drack öl. Detta var bara en av dem:



Och så har jag gjort moussaka igen (recept här), här ligger aubergineskivor under press:

Ketchupkonst

Jag lärde Harry hur man ser att spagetti är färdig...

...och sedan frågade jag vad han ville ha sin ketchup som.

"fastnad sketti"

Det kom ett brev

Jag kände igen handstilen direkt.

Och tur är väl det, för underskriften är ju inte helt jätteläslig.

Det rensas och kastas och möbleras om hemma hos mamma och då skickade plastpappan världens sötaste lilla bok. Trettio sorter kryddat brännvin. Från 1947.

Jakten på årets julsnaps börjar således redan nu. Ska bara googla lite först, i de flesta recepten ingår nämligen "cremor tartari"(?). Och alla måtten är i lod (?). Men det ska nog gå bra.

Tack Björn!

Kyckling med ädla grönsaker

Det här var faktiskt inte alls dumt. Återigen är originalreceptet från någon typ av GI-samling som jag har skrivit ut någonstans ifrån. Med lite ändringar är detta hur jag gjorde för två personer.

Två kycklingfiléer delas i typ tre delar var och läggs i en ugnsform eller på en plåt. På med lite olivolja, citronpeppar och lite, lite vitlökspulver. Vänd runt kycklingen så den har kryddor överallt. Runt kycklingen läggs en paprika och en squash i bitar och skivor. På grönsakerna smulas Kvibille ädelost (en halv trekantsbit) och så in med alltsammans i ugnen, 200 grader, 20 minuter ungefär. Kolla att kycklingen är klar.

På tallriken grundade vi med ruccola och bladpersilja innan det varma lades på. Och till var det jättegott med  en örtcreme bestående av en burk kesella, frysta örter (ett halvt paket Findus Örter Provencale) och en vitlöksklyfta.
Valnötterna på var dock totalt överflödiga.

Detta var milt och friskt och gott, och vi kommer att göra det igen. Över huvud taget gillar jag det här med att göra kycklingen direkt i ugnen, som jag gjorde med rödbetskycklingen också. Vi har alltid brukat bryna den först, men på det här sättet blir det mycket saftigare. Blekare, ja, men godare.

Ketchupkonst

Jag: Vad vill du ha ketchupen som?

Harry: En pall! En svart! (vår pall är svart)

Jag: Det blir ju lite svårt att göra den svart kanske.

Harry: Rosa då?

Jag gjorde en röd.

Harry och Olle och plorfar

Olle ska komma och leka med Harry i eftermiddag, och jag frågade om han tyckte det skulle bli kul.

Harry: Jaaaa! Men.. Hur länge ska han vara här då?

Jag: Han är väl här en liten stund så ni hinner leka och sedan kommer hans mamma eller pappa och hämtar honom igen.

Harry: Ja. Eller hans mormor och morfar. (De hämtar Olle på dagis ibland.)

Jag: Jag tror inte det.

Harry: Jo. Olle har en mormor och morfar.

Jag: Ja, men jag tror att hans mamma eller pappa kommer.

Harry: Men.. Varför har han ingen plorfar? Det brukar man ju ha.

Sedan gick han, så jag behövde inte svara.

En annan gång ska jag förklara hur jag tyckte att hans mormors man är alldeles för speciell för att kallas vid förnamn av sin frus barnbarn, de är ju hans också.
"Plast-morfar" kanske man kan beskriva någon som, men det låter inte som något man heter.
Så Harry fick en plorfar.

Man kanske inte brukar ha en. Men vi är väldigt glada för våran.

Kyckling med rödbetsquinoa och ost

Detta kommer vi definitivt att äta igen. Jag har klippt ut receptet från någon samling, kanske GI, kanske LCHQ. Det slår mig att jag kanske borde noterat vems recept det var från början, men nu har jag inte gjort det.
Jag tipsar vidare ändå.

Kycklingfiléer bakas i ugnen med olivolja, vitlök, torkad basilika, salt och peppar. 200 grader typ 20 minuter, kycklingen måste ju bli klar.
Två rödbetor per person skalas, klyftas och kokas. Låter man dem ligga kvar lite i vattnet när de är färdiga tappar de inte färgen. Jag tycker det är mycket smidigare än att koka dem hela som det brukar stå i de flesta recept med rödbetor.
Blanda lika delar olivolja och flytande honung, max en matsked av varje till fyra portioner, med lite salt och peppar. Rödbetorna blandas med kokt quinoa i honungsdressingen. Kolla att "svansarna" på quinoan liksom har vecklat ut sig, då är det klart. Det kan smaka lite bittert annars.
Några skivor getost fick lite örtagårdskrydda på sig och så har man bladpersilja till. Fetaost funkar säkert också, men getost och rödbetor är verkligen gott ihop.

Mitt system för bättre vardagsmat

För några veckor sedan skrev jag att jag hade kommit på hur jag skulle göra för att vi skulle äta lite bättre och få mer variation i vardagsmaten.
Så här gör jag nu:

1. Jag letar recept som faller inom de ramar jag vill ha. Grundtanken är mindre kolhydrater och lågt GI, men jag vill inte begränsa mig till en strikt GI-diet och absolut inte LCHF, eftersom jag ändå vill hålla kalorierna nere. Närmast kommer jag LCHQ, men som sagt, jag begränsar det inte till en diet, detta ska ju vara vad vi äter varje dag. Men många recept för dessa dieter funkar ju ändå. 
2. Jag för över recepten på kort. Receptkort är ju en gammal klassiker, och det var det jag ville ha burken till såklart. Jag har medvetet valt att inte försöka göra så fina kort att det ska bli ett litet pysselprojekt varje gång jag hittat ett nytt recept, utan skriver bara dit det eller knipsar fast ett utklipp. Jag har även skrivit av de recept som passar in från vår vanliga receptbok, som de var eller anpassade (potatis blir kålrot, spagetti blir squash till exempel).
3. Jag veckohandlar. När listan ska skrivas väljer jag ut så många recept jag behöver ur burken i stället för att försöka komma på själv vad vi ska äta. På det viset står det inte bara falukorv och köttfärs till tacos varje vecka. Sedan får de korten ligga längst fram i burken. Eller oftast bara kvar framme på bänken om jag ska vara ärlig.
4. Jag lagar mat. Till oss vuxna enligt recepten, men till barnen så som jag tror att de kommer att äta. Och jag tar inte bort deras kolhydrater! Äter vi köttfärssås och strimlad squash får de spagetti till och lite squash i bitar. Bara så ni vet. 

Hittills funkar detta jättebra och vi har ätit så himla god mat de senaste veckorna! Går ner i vikt gör vi också, även Kristian som inte varvar med nutrilett. Om något inte skulle vara gott kastar vi bara kortet, men hittills har alla åkt tillbaka i burken.

Jag har redan delat med mig av några av de nya recepten, och det kommer såklart komma fler. Jag gör en ny etikett så man kan få fram alla inlägg på en gång. Den får heta "LCVM - Low Carb VardagsMat". För att jag tyckte det var lite roligt bara. Jag har lagt till den på gamla matinlägg också, sådana med recept som har hamnat i burken.

Eventuellt hade det funkat utan burken också kanske. Men jag gillar burkar.

Breaking News

Harry knyter "gomojjonjåkken" alldeles själv.

Vardagsrummet kl. 05:12

Jag är sjuk och Kristian ska jobba.
Vi sa att det hade varit skönt om du sov extra länge.

Ja, lite töntigt kanske, men framför allt supersmart



Jag grupperar handlingslistan efter hur sakerna står på Maxi och i vilken ordning jag vill lägga dem i vagnen.

Magkänsla

Harry blev lovad glass senare för att det liksom skulle vara lite mysigt att ha feber och vara hemma idag. Men först serverades frukostmackan i soffan.

Harry: Mamma, jag tror inte att min mage vill ha frukost.

Jag: Oj. Vill den inte?

Harry: Nej. Bara glass tror jag kanske.

Jag: Va? Glass direkt? Vill magen verkligen det?

Harry: (liksom lite olyckligt) Ja. Jag tror det.

Och man måste ju lita på magkänslan, så är det ju bara.

Uppdatering

Nä.
Han var nog inte så himla olycklig i alla fall.
Han fick feber sen och då hör lite förgnäll bara till.

Jag har aldrig varit så glad över ett sjukt barn förr.