Saknad

Möttes av en gråtande Harry när jag hämtade på dagis idag. Det var inget speciellt, sa de, han hade bara inte velat göra något på en stund, och när han såg mig började han gråta.
Vi gick hem. Han ville inte sitta i vagnen och inte gå själv, så jag bar honom så länge jag orkade. Jag frågade om han visste varför han grät och han svarade "Jag är ledsen".
Väl hemma fick han välling, kudde och täcke och napp i soffan, Teletubbies och så hålla handen tills han somnade.

Jag tycker så klart väldigt synd om honom när han är ledsen, och hade jag inte vetat vad det var hade jag säkert blivit väldigt orolig. Men jag vet vad det är, och jag tycker egentligen att det är ganska fint.

Hans bästa kompis är på skidsemester.