Lördagens äventyr

Vi var på invigning av Äventyrslandet här i Halmstad igår eftersom vi hade fått fribiljetter av min snälla svägerska. Hon kom dessutom med hamburgare till mig när jag låtsades att jag var bakis i fredags. Det har väl kanske inte så mycket med det här inlägget att göra, men snällt var det i alla fall.

Hur som helst. Vi pratar om Äventyrslandet varje gång vi kör förbi där på väg till stan och har med spänning följt bygget av de nya, väldigt höga vattenrutchkanorna. Nu var det dock så jäkla kallt att vi fick nöja oss med att bara gå och titta på dem från andra hållet. Inte för att Harry hade fått åka dem ändå, men den fighten kändes ju onödig att ta igår.

Sämst: Att de som jobbade i glasskiosken inte hade en aning om hur man säljer glass. Det gick helt otroligt, osannolikt långsamt. Jag vet att det var första dagen, men det var faktiskt inte riktigt klokt.

Bäst: Att Harry, efter att ha gråtit och skrikit sig igenom den lilla berg-och-dalbanan första gången, helt plötsligt bara ändrar sig och säger "Mu är jag inte rädd mer, det kommer bli jättekul mu".
Och åker fyra gånger till.
Och har jättekul.