Snygg räddning där

Senast igår utbrast Harry bara helt plötsligt, utan att ha pratat om den tidigare, "Jag älskar min hatt!"
Och det gör han verkligen. Men den har börjat se lite sliten ut.

Harry: (ger mig en liten, liten "halm"-bit på det där sättet som barn gör när de har skräp) Här, mamma.

Jag: Men? Pillar du sönder hatten?

Harry: (ser väldigt skyldig ut)

Jag: Varför gör du sönder hatten som du älskar så mycket? Den går inte att laga igen, vet du.

Harry: Öhm...öhm...öhm...öhm... Jag vill ha det så.

Jag: (ser antagligen lite tveksam ut)

Harry: Ja. Så man ser huhet genom där.

Jag: ...

Harry: Man MÅSTE se huhet!